Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/270

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
240
MÖTET I STRENGNÄS, AUGUSTI 1877.

I Nerike möta förhållanden lika dem i de andra provinserna, så till vida som att alla bronsåldersfynden der äro gjorda i eller nära den af ett till Hjelmaren gående vattendrag genomflutna Qvismardalen.

Öfverallt uppträder således samma förhållande, antydande att den egentliga bygden under nämnda tid låg i närheten af hafvet och de större vattendragen, ett förhållande, som har sin naturliga förklaring deri, att det väsentligen var dessa trakter, som då voro öppna och lätt tillgängliga.

En annan fråga är den, om de i trakten kring Mälaren och Hjelmaren anträffade föremålen tillhöra endast senare delen af bronsåldern, eller huruvida man der känner ett och annat sådant äfven från den äldre delen af samma period. Bronsåldern anses hafva börjat i Norden omkring ett tusen år före Kristi födelse, och det skulle naturligtvis vara af vigt att se, huruvida bland fynden från dessa trakter finnas några, som med säkerhet kunna hänföras till första delen af detta årtusende före Kristus. Jag tror, att frågan utan tvekan kan med ja besvaras. Vi hafva både från Nerike och Södermanland åtskilliga saker, som utan tvifvel höra till nämnda del af perioden. Från Uppland känner man äfven några sådana, och senast har en liten vacker skaftcelt (yxa) af brons blifvit funnen sydvest om Uppsala och tillvaratagen af friherre Emanuel Cederström, hvilken celt utom all fråga tillhör den äldre bronsåldern.[1]

Dessa få och spridda antydningar göra icke anspråk på annat än att väcka uppmärksamheten på frågan, så att, när nya fynd göras, man må hafva ögonen öppna för, huruvida dessa fynd lyda de lagar, som antydas af de redan förut gjorda eller föranleda modifikationer deruti. Att sådana modifikationer blifva nödiga, är naturligtvis att vänta. Det är många, som anse, att detta samlande af allt möjligt smått och till utseendet obetydligt och detta antecknande af alla äfven skenbart oväsentliga omständigheter, kan vara onödigt, men det är genom samlandet af det, som synes obetydligt, som vi kunna hoppas att få någon kännedom om den tid, som försvunnit, icke blott årtusenden före våra dagar, utan årtusenden före den tid, då Sveriges

  1. Den är afbildad i »Upplands Fornminnesförenings tidskrift» VI, sid. XXIII.