Sköldpaddan, som på två ställen förekommer i Holmbergs Skandinaviska hällristningar och mycket bra igenkänligt aftecknad på Tab. 25 & 26, fig. 71 och Tab. 37 & 38, fig. 128, är icke en sötvattenssköldpadda (Emys lataria), som förekommit hos oss, utan en hafssköldpadda (Testado mydas), som lefver i de varma ländernas haf och träffas äfven utanför Syriens kust i Medelhafvet. Men enär de som tecknat dessa figurer på Nordens gråberg påtagligen icke haft de aftecknade föremålen framför sig, utan ha måst teckna ur minnet, så är det ej underligt att åtskilliga figurer blifvit otydliga och felaktiga. Så förhåller det sig med den figur som Holmberg ansett vara en kamel, Tab. 37 & 38, fig. 128; men nog är det rimligare att antaga honom för en kamel än för en sadlad häst, af skäl som lätt inses.
Jag skall längre fram försöka att efter Movers’ anvisningar lemna några upplysningar rörande dessa exotiska kolonisters belägenhet, för att derigenom förklara deras håg att i sådan mängd inhugga figurer på våra hällar. Men förut torde vi få omnämna, huru fenicerna småningom med sina kolonier trängde sig fram mot Norden.
Sedan de nämligen med kolonier försett de flesta om ej alla öar i Medelhafvet från Cypern längs Greklands kust och vidare fram till Malta och Gozzo, der stora anläggningar synas hafva blifvit gjorda, och der goda hamnar funnos som voro en tillflykt (Melitta skall betyda tillflykt) i stormigt väder på resan mellan Tyrus och Gades, hvilka alltid stodo i den närmaste samfärdsel med hvarandra, så anlades äfven kolonier på de Baleariska öarna och flerstädes i de vestra delarna af Medelhafvet.
Före anläggandet af en koloni lär det alltid hafva tillgått på samma sätt som Strabo berättar att det tillgick, då fenicerna första gången från Gades besökte Tennöarna, att det var köpmän som från handelsfartyget inledde byteshandel med öboarna, som då voro råa halfvildar. Strabo vet äfven omtala hvad det var för varor, med hvilka de drefvo byteshandeln. Fenicerna förde med sig salt, lerkärl (κέϱαμον) och bronsvaror, och fingo i utbyte tenn, bly och skinnvaror (pelsverk). Man kan knappast tvifla på, att det tillgick alldeles på samma sätt, då fenicerna först framträngt till Skandinaviens kust. Åtminstone har man i grafvar på Gotland påträffat lerkärl med ornamenter som äro
