Enligt Movers utgjorde hvarje koloni ett eget samhälle, deruti de medborgare, som från hemlandet medföljt kolonien, blefvo dess styrande öfverhet; de öfriga landsmännen blefvo det egentliga folket, och lösdrifvarne, mest utländningar som sällat sig till kolonien och deri blifvit upptagna, utgjorde dess plebs.
Genom sin styrelse stod kolonien i förbindelse med moderstaten, så länge denna kunde hålla sig sjelfständig.
Det vill synas, att hvarje koloni, som blifvit utsänd, haft i uppdrag att förrätta bestämda sysslor, dels nyttiga för kolonien sjelf, dels för moderstaten. Det första uppdrag, som alla haft, synes hafva varit det att odla jorden för att skaffa näring åt koloniens talrika medlemmar; dessutom att bygga bostäder åt de enskilde och tempel för gudstjenst och för dit hörande ceremonier. Att dessa till en del liknade judarnes, har jag på ett annat ställe visat. Deras öfriga förrättningar för att gagna moderstaten måste vara olika efter ländernas olika beskaffenhet. Att de här hade i uppdrag att samla pelsverk, synes ej otroligt; vi se dem ofta försedda med pil och båge och inrättningar för djurfångst, vi finna ofta sådana trubbiga bronspilar, som synas enkom vara gjorda för att skjuta pelsdjur. Bronsåldern, 3:e uppl., sid. 126 med fig.
Det vill synas, att medlemmarne icke hade frihet att fara omkring hvart de behagade, utan måste hålla sig inom koloniens gränser. Detta var nödvändigt äfven derför att, om enskilde komme ut bland infödingarne, voro de utan försvar och kunde lätt blifva dödade. Dessa objudna gäster voro säkert ingenstädes välkomna. De måste derför hålla sig till kolonien och förrätta de uppdrag, de fått. Detta var naturligtvis påkostande isynnerhet för de förra lösdrifvarne, som varit vana att på fartyg fritt ströfva kring öfver hafven. För att lifligt erinra sig denna glada tid och glädja sig i minnet deraf, var det väl som de sökte att, så godt de kunde, på klipporna afteckna dessa fartyg, som i ungdomen skänkt dem så mycket nöje. En och annan torde äfven hafva med saknad erinrat sig de orgier, i hvilka han deltagit under firandet af sina lasciva gudinnors och gudars fester, och har sökt derför afbilda äfven dem. Man erinrar sig Adonis- och Mylitta-festen. Dessutom corpora nuda utriusque sexus kunna passa för ett klimat, sådant som Syriens, men ej
