Pesaro-stenen, som förevisades på archeologiska kongressen i Bologna 1871[1]. Sedan jag af en vän som bevistat mötet fått underrättelse, att på nämnda sten funnos skeppsfigurer, som likna våra svenska på hällristningarna, skref jag till senatoren grefve Gozzadini, ordförande vid mötet i Bologna, och som redan förut flere gånger gifvit mig bevis på välvilja och tillmötesgående. Hr grefven svarade genom att meddela mig en fotografi, utgifven af bibliothekarien hr Odorici i Parma öfver nämnda Pesaro-sten. Jag blef genom bref underrättad, att der i Italien gingo flere mer eller mindre orimliga sagor om honom, men hvarifrån han ursprungligt härstammade, kunde ingen säga mig. Men då jag fått veta, att grefve Conestabile ärnade deröfver utgifva en ny fotografi, skref jag till honom med anhållan att få veta, hvad man med säkerhet hade sig bekant om detta så ofta omtalade föremål. De underrättelser jag derpå erhöll af grefve Conestabile äro de bästa jag hittills om samma föremål erhållit, och i flere afseenden innehålla de det fullkomligt riktiga förhållandet. Grefven yttrar nämligen, ”att Pesaro-stenen är mycket gammal, att jernålderns början i Italien ej kan vara senare än 9:de eller 10:de århundradet f. Kr. föd., och att stenen måste tillhöra en föregående period.” Allt detta är ganska riktigt, både att stenen hör till bronsåldern, och att denna måste vara äldre i Italien än här Norden; men då ingen hittills har kunnat säga mig, hvarifrån denna sten har sitt ursprung, tillåter jag mig att i få ord uttala min åsigt derom, nämligen att han är graverad af en fenicisk man, som af en eller annan anledning kommit att uppehålla sig i Italien, kanhända som medlem af en fenicisk koloni. De grunder, på hvilka jag stödjer denna min uppgift, äro hufvudsakligen att fartygen på Pesaro-stenen (fig. 17) hafva den feniciska typen.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 34 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf. Bildtext: Fig. 17. |
Man ser här samma grundform som på de feniciska skeppen från Tyrus och Sidon, sid. 18. Stammarne nästan jembreda, föga böjda, akterstäfven uppstigande; förstäfven äfven uppstigande och
- ↑ Denna archeologiska kongress var den enda som jag ej besökt ifrån den i Paris 1867 till den i Stockholm 1874.
