derigenom, som nämndes, göra figurerna mer tydliga; så torde man finna, att efter en sådan medfart under så många år det verkligen är förvånande att nu ens någon del ännu finnes qvar af dessa figurer. Och helt visst måste hvarje opartisk man kunna inse, att ifrågavarande figurer icke kunna vara så fullständiga nu som då de inknackades, och att, om man företager sig att afrita dem sådana de nu förete sig, så afritar man blott fragmenter af de ursprungliga figurerna.
Just detta har den fornforskare gjort, som ej länge sedan afritat de åtta figurer, som stå på nedersta raden af 7:de stenen i Kiviksgrafven, och hvilka åtta figurer derefter blifvit införda i dr Montelius’ afhandling Sur les sculptures de rochers de la Suède[1]. — Skulle någon mena, att de ifrågavarande figurerna ej äro fragmenter af de ursprungliga utan till alla delar lika dessa, så torde jag få hänvisa honom till ställen, der han ännu kan få se dessa ursprungliga figurer, af hvilka vi till all lycka hafva, af olika författare, åtskilliga exemplar bibehållna, hvilka alla deri öfverensstämma, att t. ex. de här ifrågavarande åtta figurerna äro nedtill bredast och helt tvära[2]. Dessa författare äro:
Assessor Wessman, hvars egenhändiga ritningar, tecknade 1756, finnas att tillgå på Kongl. Bibliotheket i Stockholm.
Meusel, Der Geschichtsforscher V, p. 54. Dessa figurer sägas härleda sig från Stockholm och vara tecknade kring 25 år före 1777 då boken utgafs, således kring 1752.
Fr. Feldt, subkonduktör. En tafla af honom öfver hela fältet och af figurerna på Kiviksstenarna, i mycket minskad skala men temligen noggranna, är ritad 1756, som säges vara kring 8 år efter att grafven blifvit funnen, hvilket således inträffat kring 1748.
Assessor Wessman skall äfven hafva låtit gravera en tafla, på hvilken åtskilliga ändringar blifvit gjorda, men Wessman dog och gravuren blef derför icke offentliggjord. Den skall äfven finnas på Kongl. Bibliotheket.
