Efter att hafva tagit kännedom om alla dessa i hufvudsak öfverensstämmande teckningar, torde man finna, att de nyligen meddelade spetsstjertade figurerna blott äro fragment, på hvilka framstycket nedtill fattas af den orsak, att det antingen blifvit af tidens inverkan förvittradt eller af okynne bortskuradt. Om man tillägger denna förlorade del af oftanämnda spetsstjertade figurer, så få de ett helt menskligt utseende och synas kunna föreställa prester, klädda i fotsida, släpande kåpor med framtill långa hängande ärmar och med ett kläde eller annan hufvudbetäckning, som bildar en spets öfver pannan.
Det förefaller nästan obegripligt, att tecknaren af dessa spetsstjertade figurer icke kunnat inse, att de äro fragment. Utan att ana, att någon sådan teckning skulle framläggas, har jag redan 1864 i Tillägg till Bronsåldern (sid. 148) yttrat: ”Vi erinra oss, att figurerna i Newgrange och Dowth på Irland (se sid. 8—16) alla finnas invändigt, således skyddade mot väderskiftenas inverkan; så voro äfven figurerna i Kiviks-monumentet ända till 1750-talet, då täckstenarna borttogos; men sedan den tiden hafva figurerna lidit mycket, under det sekel de stodo blottade, hvilket man lätt finner, om man jemför deras nuvarande tillstånd med de äldre ritningarna; och säkert är att, om de ännu ett århundrade stått utsatta för alla årstidens inflytelser, skulle hvarje spår af dem ha försvunnit.”
Så yttrade jag mig för tolf år sedan, då jag restaurerat och täckt monumentet; jag visste ej, att det så snart åter skulle förfaras och ligga utan skydd, som det nu befinnes.
Många hafva försökt att med ledning af samtliga figurerna förklara betydelsen af dessa fornminnen, och bland dessa är jag, så vidt jag vet, hittills den siste; min förklaring står ännu på de första sidorna i förestående uppsats. Skulle någon vilja hedra mig med att genom skäl och bevis söka vederlägga min öfvertygelse om detta fornminnes semitiska ursprung, så blefve jag honom tacksam, emedan saken derigenom kunde blifva föremål för en opartisk diskussion, som slutligen kunde leda till ett afgörande allmänt antagligt resultat.
De som hafva gjort blott en eller annan frånryckt figurgrupp till föremål för sin förklaring, komma här icke i fråga. Så synes Ax. E. Holmberg[1] hafva liknat de ofta nämnda 8 figurerna vid
- ↑ Skandinaviens, hällristningar, sid. 143.
