Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/381

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
37
EN SVENSK BISKOPS HOFHÅLLNING I BÖRJAN AF 1500-TALET.

hustru eller dotter eller legohjon, ej pantsätta bondens grytor, kittlar, kläder o. s. v., han fick icke taga med sig till bonden någon drafvelsqvinna eller låta hemta någon sådan till sig från köpstäderna eller annat håll. Om sön- och helgdagarne skulle fodermarsken hos kyrkfolket efterhöra, hur pass karlarne förhöllo sig till värdarnes belåtenhet. — Om det gäller att qui s’excuse, s’accuse, torde de många detaljerade föreskrifterna få anses vara ett vittnesbörd om, att dessa inqvarteringar icke alltid voro värdarne till trefnad och behag. Under biskopens visitationsresor tjenstgjorde fodermarsken som ett slags resemarskalk. Han red i förväg fram till det tillämnade nattqvarteret, för att anmäla och vidtaga nödiga anordningar.

I Linköping, der biskopen vanligen bodde, funnos naturligtvis en stor mängd tjenare af olika slag. För den yttre hushållningen stod gårdsfogden i spetsen. Han stadde legohjon och ”alla dagliga embetsmän”, tillsåg att husen voro fria från röta, inhemtade afrad, landgille och tionde, hade tillsyn öfver slagten och allt annat arbete, anordnade väfnad af vadmal och linne, som skulle användas som lönepersedlar, öfvervar lördagarne sessionen i domkapitlet för att uppbära böterna, skulle gifva brefdragarne hästar och ridtyg — att Linköpingsbiskopen hade många budbärare att utsända i denna tid, som saknade ett offentligt postväsende, synes bland annat deraf, att i Linköpings gård fanns för brefdragarnes räkning ett särskildt stall —, o. s. v. Till biträde hade han en skrifvare. Stallsvennen hade vård om stallet, eftersåg hästarnes skoning, skötte sadlar och ridtyg; han räknades jämngod med skyttarne, fick i lön utom penningar kläder samt för hvar häst, som biskopen bortgaf ur stallet en gåfva. Oxkarlen hade ock i stallet att göra, han skötte nämligen utom göd- och dragoxarne föl och fålar samt brefdragare-hästarne, som voro tjudrade i närheten af husen, om sommaren hade han att köra gödsel, skära hackelse och rensa tegel. Fäkonan eller mjölkdejan skulle hafva tolf kor till gårdens behof och sköta dem väl, hvar vecka skulle hon göra fogden räkenskap för smöret, hon skulle dessutom sörja för linnetvätten, laga säckar, rensa och torka malt och råg. Dessutom talas om mjölkaren, fiskaren, som skötte fisket i Roxen, svinagårdskarlen, humlegårdskarlen, mjölnaren som skulle sköta qvarnen, för hvar vecka till fogden aflemna influtna penningar och tull och