Om trolldom, vidskepelse och vantro hos allmogen i Norrland.
Af
Johan Nordlander.
Lyckades man att i grund och botten sätta sig in uti den
svenska allmogens föreställningssätt, skulle man säkerligen hos
honom finna långt mera vidskepelse och vantro, än som visar
sig för en ytlig betraktare. Så är åtminstone fallet i
Ångermanland, der trolldom och vidskepliga föreställningar knapt
mer skulle förekomma, om man finge sätta tro till en för ej
så länge sedan af länsstyrelsen meddelad uppgift. Väl tro vi,
att om en herreman, det må nu vara presten, länsmannen eller
till och med landshöfdingen, företager sig att göra
undersökningar härutinnan, utan att stå på någon förtroligare fot med
allmogen, han lätt kan komma till en sådan öfvertygelse, men
deraf följer ej, att förhållandet i verkligheten på långt när är
sådant. Ty ju »större herre» forskaren är, dess mindre
upplysningar får han. Ehuru den som skrifver detta är uppfödd bland
allmogen och således ej borde vara föremål för någon misstro,
så har han ändock vid sina spörsmål i detta ämne mer än en
gång fått det besked, att den tillfrågade saknade all kännedom
om dylikt, ehuru motsatsen varit allmänt känd. Till sådana
personers förtegenhet bidrager utom blygseln öfver deras
vidskeplighet den af många hysta föreställningen, att, om någon
meddelar sin kunskap åt en annan, som är till åren yngre, så
blir hans egen konst derigenom kraftlös.
Dels på grund häraf, dels derför att vi ej varit i tillfälle att på skilda ställen samla uppgifter för denna uppsats, ha vi ej kunnat vara så fullständiga, som önskligt hade varit.
Då vi i handskrifna anteckningar från Herjeådalen och Jemtland funnit åtskilligt, som hörer till detta ämne, hafva vi
