meddelat mig, äfven som mer fullständiga uppgifter öfver monumentets beskaffenhet. Det förstås af sig sjelf, att på de två lika höga uppståndarne funnits en horizontelt liggande sten, som förenat dem, så att det hela fått utseende af en galge, och derför af folket blifvit benämndt med detta namn.
Det är dylika trilither hos monumentet i Wiltshire, hvilka gifvit anledning till benämningen Stonehenge, som egentligen betyder stengalge (Bronsåld., p. a. st. sid. 166). Man anser, att det varit anglosaxarne, hvilka ej kände dessa trilithers forna heliga bruk, som gifvit dem den föraktliga benämningen af stengalgar.
På samma sätt har det tillgått här i Sverige. Sedan det folk, som härstädes idkat Baalskult och haft sådana heliga trilither, utdött eller uppgått i ett annat folk med en annan kult, har ett nytt slägte, — förmodligen var det här de senast inkomna uppsvearne med sin Odinskult, — gifvit dem det föraktliga namnet galgar.
I Stonehenge ha funnits fem trilither (se Bronsåld., sid. 148 fig. 3). Det vill synas, att äfven på Asige hed har funnits ett större eller mindre antal af sådana, hvartill man kan sluta af de smala och långa stenar, hvaraf der ännu finnas ganska många, ehuru en stor del redan blifvit bortförda för att användas till ekonomiska bruk.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 46 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf. Bildtext: Fig. 23. |
Emellertid qvarstår ännu en upprätt stående stenpelare, som hr Brusewitz aftecknat, och af hvilken jag här meddelar figur, af den orsak att hr Brusewitz derpå upptäckt sex koncentriska cirkelringar, hvilka ej sällan förekomma på monument tillhöriga samma kult (fig. 23).
Äfven är anledning förmoda, att det funnits en af upprättstående, 5—6 alnar höga stenar bildad allé från monumentet till helt nära Asige kyrka, söder om hvilken ligga många grafkullar, som sannolikt tillhört templets nekropolis.
