gubbe, som kunde lemna upplysningar slika fall, begaf han sig å stad att uppsöka honom, och då han nu skulle till en berömd viskarl (d. v. s. en trollkarl), tog han med sig en sten ur de i byn liggande Rysshögarna[1] för att få veta, om det funnes jordagods i dem. Kommen i närheten af vismannens bostad gick han ej fram på den dagen utan lade sig öfver natten i en nära liggande bondgård. Tidigt morgonen derpå, innan jemten ännu stigit upp, infann sig vår multråsbo bos honom. Vare sig derför, att det såg ruskigt ut der inne eller af någon annan orsak, tänkte han för sig sjelf vid sitt inträde: »här måtte sjelfva hin bo». Trollkarlen, som viste hans tankar, sade så ej vara fallet, och upplyste honom, innan han ännu sagt sitt ärende, att hans hästar skulle komma hem samtidigt med honom sjelf. »Och låt mig nu se den der stenen», sade han. Sedan han sett på honom, kunde han säga, hvarest han var tagen, och upplyste derjemte, att några skatter väl funnes i högarna, men ej så mycket, att det lönade gräfva efter dem. Hästarna kommo också mycket riktigt hem samtidigt med egaren.
Vidskepelsen visar sig ofta deruti, att man med vissa medel på ett öfvernaturligt sätt söker bota sjukdomar hos menniskor och husdjur. Så brukade ända tills för en mansålder sedan krymplingar och andra sjuka färdas långa vägar för att under trefaldighetsnatten (natten emot trefaldighetssöndagen) få dricka ur Sånga helsokälla. Drickandet under denna natt ansågs medföra samma verkan som en ordentlig brunnskur.
Riset kallas en sjukdom, som lindebarn pläga hafva. Barnet är då grinigt och kinkigt, växer sakta och visar äfven andra tecken till illamående. Ett särskildt slag af denna sjukdom är val-bunnen-riset, som består deri, att barnen äro kraftlösa i benen och sitta med dessa i kors. För denna sjukdom vänder man sig aldrig till medicine doktorer utan till visfolk, hvilka tillreda en salva, som kallas ris-smörjning, eller ock »draga» barnet. Den vise har härför i närheten af sitt hemvist en i marken gräfd grop, som sträcker sig i norr och söder, är omkring halfannan aln läng, tre fjerdedels aln bred och så djup,
- ↑ Fyra stora högar i Brådom, strax söder om inägorna. Den största säges vara omkring 60 alnar lång.
