Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/465

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


121
om trolldom, vidskepelse o. vantro hos allmogen i norrland.

insidan af händerna och fotsulorna. Medan detta står på, må ingen gå i dörren. — Smörjningen tillagas under nedan och bör brukas under de tre sista dagarna af samma nedan, ty annars verkar kuren mindre. (N. L.)

En annan mycket vanlig sjukdom är det s. k. för-råk som ger sig till känna på flere sätt, men oftast genom värk, stundom af det svåraste slag. Orsaken till sjukdomen tros vara den, att man på något sätt gjort vättarne för när, så att de till straff skickat denna sjukdom på menniskan, som då säges hafva råkat för. Denna åkomma botar man med att kasta ut. Man kallar till den sjukes hem om ej just en trollkarl, så dock någon person, som har bättre kännedom i dylika saker än stora hopen. Denne tager då små delar af nio ting, som den sjuke eger, såsom af hår, naglar på händer och fötter, tenn, messing, koppar, silfver o. dyl., lägger detta allt på ett tefat och kastar det ut genom dörren med högra handen öfver venstra axeln, i det han säger: »Tag det der!»

Ett annat sätt är att taga ett obestämdt antal delar af sådana saker, som den sjuke ofta handterat, blanda dem samman ett jumfrumått och sönderstöta dem, hvarefter blandningen kastas ut genom dörren på nyssnämnda sätt, i det den vise säger likaledes pä högsvenska:

»Tag din ohelsa igen
Och gif mig min helsa igen!»

Dessa ord riktas naturligtvis till vättarne, och meningen är väl, att man genom att skänka dem det utkastade skall förmå dem att återtaga sjukdomen. Handlingen bör utföras någon af de tre första dagarna efter insjuknandet, ty annars lär botemedlet ej vara så ofelbart.

Ett enklare läkemedel beredes genom att blåsa i vatten. Man tager härvid en flaska vatten, ställer henne okorkad med halsen i mynningen af smädjebälgen och blåser tre tag. Vid utgåendet ur smedjan får man ej försumma att kasta en knappnål öfver venstra axeln in i smedjan. Det sålunda tillagade vattnet strykes på den sjuka kroppsdelen och brukas med synnerlig fördel mot hudutslag.

En sjukdom, som i Herjeådalen kallas elf-eld, liknar för-råk, och äfven botemedlet är snarlikt det nyss ofvan beskrifna. I en liten påse af lärft lägger man en nypa mjöl ur mjölskäppan,