blandas nu med litet tjära, smör och svart ull en tyglapp, hvarefter massan hopröres väl och lägges på den sjuka lemmen.
Håll och styng häfvas dermed, att man tager nio väl torkade törntaggar, sönderstöter dem omsorgsfullt och tager in mjölet. Taggarnas verkan säges härröra deraf, att den törnekrona, som Kristus bar, frampressade blod.
För ormbett läser man först öfver det ställe, der bettet träffat:
»Ormdjur, kryp under en rot;
Du mente göra skada, men det fanns bot,»
och tvättar sedan stället med käs-lög, d. v. s. vatten af käse, som slås i mjölk. (N. L.)
För samma ändamål kan man ock framsäga följande ord öfver en bit ister: »Jesus Kristus och S:t Per gick sig ut efter en väg. Då mötte de en lång en stock. — Han stack mig, sa’ S:t Per. — Gör ingen ting, sa’ Jesus Kristus, läs i en isterbit och smörj med, så går det öfver.» — Dessa ord böra läsas tre gånger, och för hvarje gäng spottar man tre gånger i istret, hvari man under tiden oupphörligen ritar kors. Den sjuke skall nu smörja sig tre gånger med detta ister och alltid i riktning utför den skadade kroppsdelen, ty i annat fall stiger giftet in i kroppen. Skulle något af istret återstå efter kurens genom gående, hör det noga uppbrännas. Ingen får sofva i det rum, der istret förvaras, ty då blir det kraftlöst, och ej heller får dörren öppnas under smörjandet. (N. L.)
Reformar kan man aflägsna genom att motsols med fingret stryka sin egen spott på dem eller ock derigenom, att man med en brödbit ritar ett kors öfver dem.
Vårtor kan man »knyta bort» på följande sätt. Man räknar huru många man har och vill aflägsna, och för hvar och en knyter man en knut på en tråd, som man stoppar genom sprundet under stugugolfvet eller ock nedgräfver i en gödselhög; och så snart tråden är multnad, skola vårtorna vara borta. Man kan äfven befria sig från dem genom att tvätta den lem, på hvilken de sitta, i vattenskummet i en strid bäck eller genom att i månsken gnida dem med en fläsksvål, som man sedan gräfver ned i jorden.
