öfver skogen. Jemte det man säger, att det är rå i en sjö, brukar man lika ofta eller kanske oftare säga, att det är rå för sjön, hvilket senare talesätt är det ensamt brukliga i Herjeådalen. I de sägner, som meddelats oss om sjörået, bar detta vid sitt uppenbarande för menniskan oftast haft utseende af en underskön, ung flicka. När man vill fiska i en sjö, för hvilken det är rå, bör man för att kunna påräkna någon fångst skaffa sig råets ynnest genom att kasta en blank riksdaler (silfverriksdaler) i vattnet. Äfven brukas det härför att i största hemlighet smyga sig till sjön, så att ingen vet af det.
Äfven för qvarnar och sågar säges det vara rå, och det är derför rådligt och har, säges det, varit brukligt, att såsom en gärd åt detta väsen låta qvarnen eller sågen stå en timmes tid vid midnatt. För Edsele kyrka säges det ock ha varit starkt rå, hvilket bevisas deraf, att tjufvar tre gånger sökt stjäla i henne, men måst återvända med outrättadt ärende. Under det arbetet fortgick på kyrkan, skall det om nätterna ha »knickat och knackat,» sågats och arbetats alldeles som om dagarna. För stenar, som sitta hårdt och djupt, är det ock starkt rå. Öfver hufvud är rået en menniskovänlig makt, och kolare berättas ofta hafva fått god hjelp af det, när de vaktat milan.
Rået är ock tacksamt för de tjenster, som någon kommer i tillfälle att göra det. Så mäler man, att en karl, som med sin hustru rodde på en sjö, vardt varse ett naket barn, som höjde sig ur vattnet tätt invid båten. Han ryckte raskt hufvudklädet från hustrun och satte det på barnet, som derpå försvann i djupet. Om en stund fingo de ur vattnet höra en röst som sade, att så länge gubben lefde, skulle fisk ej tryta för honom i sjön. Från Herjeådalen meddela vi följande sägen. När en person börjat meta en tjern, strax efter det han kommit ur kyrkan, visade sig för honom ett rå med en gubbes utseende och bad honom att ej gå omkring hela tjernen, ty då skulle han nödgas fly derifrån. Haken förklaras deraf, att vigd jord satt fast vid fiskarens skor.
Tomtarne äro små skyddsandar för menniskans boningar, hjelpa henne i många göromål och draga äfven till gårds. Drägten är grå, ofta af vadmal, med röd toppmössa. Tomten vårdar sig i synnerhet om hästar och fordrar dem om nätterna så rikligt med bondens hö, att detta snart nog tager slut, om
