man ej, på sätt ofvan sid. 135 nämndes, hindrar honom att taga sådant ur ladorna. Äfven älskar han att fläta manen på hästarna, och rådligt är det ej att lösa upp en sådan fläta, ty deraf kan hästen må illa.
Om man jettarne vet man, att de äro stora och starka samt fiendtligt sinnade mot kyrkor, hvarför de också sökt hindra uppförandet af sådana genom att emot dem slunga stora stenblock, hvari man stundom tror sig se märken efter deras händer. Så säges en jette hafva slungat en stor sten mot Sånga kyrka ifrån Svinåsen. Som vanligt nådde stenen ej fram, utan stannade ett stycke ifrån kyrkan, der han ännu utvisas. Sägnerna om jettarne äro emellertid jemförelsevis få och vanligen fästa vid vissa ställen, hvilkas första bebyggare ofta varit af jetteslägt. Så skola byarna Omsjö i Liden, Berg och Tjernbotten i Edsele samt Kölfva på Hernön hafva varit bebodda af jettar, innan menniskor der slogo ned sina bopålar. På skilda ställen finnas om jettar sägner, som förklara egendomliga bildningar naturen. Exempelvis må nämnas, att i Nordingrå utvisas ett ställe, der en jette raklång stödt sin rygg emot en lodrät sida af ett stort stenblock, och genom jettens styrka gaf stenmassan vika och formade sig efter hans rygg. På Knapperberget i Edsele socken eger någonting dylikt rum. En fura, hvilkens omkrets uppges till half annan famn, bär märke efter en gammal bleckning, och denna har under tidernas lopp fått samma utseende, som om någon trampar med kängor i lös lera. Bredvid står en hvilsten (sten vid skogsväg, på hvilken fotgängare hvila sig), och nu vet sagan omtala, att en jette en gäng setat på denna sten och stödt sin fot mot tallen, hvarigenom denna egendomliga bildning uppstått.
I Herjeådalen talar man vida mer om jettar, än hvad vi funnit vara fallet Ångermanland, och invånare finnas ännu derstädes, som sägas härstamma från jettar, hvilka äfven här på många ställen varit de första bebyggarne. Bland annat har så varit fallet på skogarna omkring Glöte. En jette bygde nämligen i Strådalen, en annan vid Röracksjön och en tredje i Glöte. De hade sin kyrka (!) ej närmare än i Färila i Helsingland, och fast fågelvägen emellan de båda ställena är omkring tolf mil, hindrade detta dem ej att på sina skidor tillryggalägga denna sträcka på morgonen samma dag, som predikan hölls.
