Ej ens till julottan behöfde de fara hemifrån föregående dag. Vid dessa kyrkresor for Strådalsjetten in till sin granne vid Röracksjön. Denne frågade då, huru tidigt han varit ute, eller huru länge han varit på väg, och fick till svar: »säcken tog ryggen två gånger,» d. v. s. att han åkte med sådan fart, att hans säck deraf lyftes från ryggen och stod rakt ut i vädret samt endast två gånger sänkte sig. Dessa två togo då ut jetten i Glöte och begåfvo sig så å stad till Färila, dit de ock framkommo i rättan tid. — Ryktbar är också den Herjulf, som först bygde i Lillherdal och gaf trakten och landskapet namn. Äfven hans söner Björn, Ulf och Hocker lefva i folksägnen.
En annan frejdad jette hette Stor-Gumbjörn (eg. Gunnbjörn), som under namnet Stor-Gumjan omtalas uti Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen 1, sid. 249.
Vidkommande de namn, hvarunder jettar uppträda i sagorna, synas de vara gamla och inhemska. Till den yss nämnda kunna vi från Ångermanland lägga sådana som Kittel och Rolf; egendomligare äro namnen Tores, äfven Törel, på en jette i byn Tjernbotten, och Bosar på en annan, som hade sin bostad i en by Backe.[1] I Jemtland omtalas en jette vid namn Slätt, som bygde Trondhjems domkyrka.
Vättarne intaga i folkföreställningen en långt mera framstående plats än rån och jettar, och skulle vi här intaga alla de sägner och berättelser, som meddelats oss, så skulle säkerligen vår uppsats inkräkta allt för mycket på tidskriftens utrymme. Vättarne höra till det så kallade Lucifers[2] slägte, om hvars uppkomst följande berättas:
Adam hade före Eva en hustru vid namn Lucia. Denna misshagade honom emellertid på något sätt, hvarför äktenskapet
- ↑ Man märke allitterationen emellan jettarnes och byarnas namn. — Namnet Tores eller Törel är tydligen det gamla Torgils, som enligt Aasen, Norsk Navnebog, sid. 41, äfven skrifves Törres, Tyris, och formen Törel (appelativet betyder i målet kernstaf, isl. þyrill) är då en folketymologisk bildning i öfverensstämmelse med jettens bostad Tjern-botten. Men denna är naturligtvis falsk, då byns namn ej hänger samman med (smör-)kerna, isl. kirna, utan med tjern, liten insjö, isl. tjörn.
- ↑ Lucifer (här kallad Lusifel) säges vara en ond engel.
