med henne upplöstes, och hon och hennes afkomma af Gud dömdes att blifva osynliga. Då det i bibeln omtalas, att Kain for till främmande land och tog sig hustru, så var det hos detta slägte; och från hans efterkommande, som bo fyra alnar under jorden, skola vättarne leda sitt upphof. Lucifers slägte säges ännu finnas till och vänta sin förlossning.
Vättarne, äfven de underjordiska kallade efter sina bostäder, äro till skapnaden, så väl som i många andra afseenden, lika menniskorna. Af dem finnes både man- och qvinnkön, de ingå äktenskap, lefva ett slags familjelif, fortplanta sig och dö. Sina bostäder hafva de i bergens innandöme och flytta ofta från det ena berget till det andra. Till sinnelaget äro de fredliga, och endast i det fall, att någon tillfogar dem skada eller trotsar dem, hämnas de genom att på denne sända någon sjukdom, som då kallas för-råk (se sid. 121). Gör någon dem åter en tjenst, så låter belöning ej vänta på sig. Denna kan bestå dels deri, att de skänka honom guld- och silfver-saker, dels ock deri, att de låta honom, om han är ute på jagt, fälla ett större rofdjur, skjuta mycken fågel eller dylikt. Hundradetals sägner finnas härom.
Vättmännen äro ganska lystne efter hustrur af menniskoslägt, men deras försök att vinna någon ungmö hafva alltid misslyckats. Särskildt märklig med afseende härpå är den omtyckta sägnen om vätten Tittile-Ture, som vi ej kunna neka oss nöjet att meddela.
Det var en gång en gumma, hvars dotter var mycket lat och till straff härför sattes att spinna på stugutaket. Kom så en prins och fick se henne. Han frågade, hvarför hon satt der, och fick till svar, att det var för att visa, huru duktig hon var att spinna, ty hon kunde spinna guld af ler och långhalm. Men sådan flicka måste han taga till äkta. Han förde derför henne med sig till slottet och framsatte på prof ett ämbar ler och en halmkärfve att spinna guld utaf. Medveten om sin oförmåga, började jungfrun bittert gråta. Då uppenbarade sig för henne en liten man, som tröstade henne och sade, att om hon ville blifva hans brud, skulle hon af honom få handskar, med hvilka hon skulle kunna spinna guldet. Skulle hon emellertid få veta hans namn, vore hon fri från sitt löfte. Hon spann
