»År 1666, då jag tillika med min hustru var gången till fäbodarna, som ligga tre fjerndels mil från Ragunda prestgård, och der sent om qvällen suttit och talat en stund, kom en liten man ingående genom dörren och bad min hustru, det hon ville hjelpa hans hustru, som då låg och qvaldes med barn. Karlen var eljest liten till växten, svart i synen, och med gamla grå kläder försedd. Jag och min hustru sutto en stund och undrade på denna mannen, emedan vi understodo, att han var ett troll, och hört berättas, det sådana, af bondfolket vättar kallade, sig alltid i fäbodarne, sedan folket derifrån om hösten sig begifvit, uppehålla. Men som han 4 à 5 gånger sin begäran påyrkade, och man derhos betänkte, hvad skada bondefolket berätta sig ibland af vättarne lidit, då de antingen svurit på dem, eller eljest vist dem med vrånga ord till helvetes, ty fattade jag då det rådet, att jag läste öfver min hustru några böner, och välsignade henne, och bad henne i Guds namn följa med honom. Hon tog så i hastighet några gamla linkläder med sig och följde honom åt, men jag blef qvar sittandes. Sedan, har hon mig vid återkomsten berättat, hon gått med mannen utom porten, tyckte hon sig likasom föras uti vädret en stund och kom så uti en stuga, hvarest bredvid var en liten mörk kammare, der låg hans hustru och våndades med barn i en säng. Min hustru hade så stigit till henne och efter en liten stund hjelpt henne, då hon födde barnet, och det med lika åtbörder, som andra menniskor pläga hafva. Karlen har sedan tillbudit henne mat, men som hon dertill nekade, ty tackade han henne och följde henne åt; hvarefter hon åter lika såsom farit i vädret och kom efter en liten stund till porten igen, vid pass klockan 10. Imellertid voro en hoper gamla silfverskedar lagda på en hylla i stugan, och fann min hustru dem, då hon andra dagen stökade i vrårna, kunnandes förstå, att de af vätten voro ditlagda.
Att detta så i sanning är skett, vitnar jag med mitt namns undersättande. Ragunda d. 12 Apr. 1671.
- ↑ Hülphers anmärker i sin beskrifning öfver Jemtland med anledning af denna berättelse, att då den Rahm, som i Ragunda blef kapellan 1661 och pastor 1671, hette Olof Claesson, och ingen annan med det namnet omtalas såsom prest härstädes, så måste Petrus Rahm, om han ej varit Olof Rahms son eller slägtinge,
