Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/502

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
158
OSCAR MONTELIUS.

Palmgren funnit 1 å Bolmstads egor i Angelstads socken; derjemte känner man från detta härad endast en, möjligen redan under stenåldern uppförd stenkista vid Bäckaryd i Hamneda s:n, i hvilken graf dock ett svärd och en knif från början af bronsåldern anträffats (jfr Antiqv. tidskr. f. Sv. 1, sid. 230).

Från Värend omtalar d:r Wittlock i sin utmärkta beskrifning på Jordfynd från Värends förhistoriska tid åtskilliga grafvar frän stenåldern, »men, säger han (sid. 12), de aftaga ju mer man närmar sig Värends nordöstra del eller Uppvidinge härad.» Märkvärdigt nog, har emellertid Palmgren år 1879 i vestra delen af detta härad — således i Helgasjöns vattenområde — upptäckt ett ganska stort antal grafvar från nämnda tid, nämligen minst 7 i Nottebäcks, 5 i Dädesjö, 1 i Drefs, 1 i Lenhofda, 1 i Sjösås och möjligen 2 i Tolgs socken, utom några andra hvilka troligen äfven höra till samma tid. Härtill kommer en graf i Drefs s:n, omtalad af Wittlock i Jordfynd, N:o 262.

Nästan alla dessa stenåldersgrafvar i Småland äro af samma slag: en af flata, resta stenar bildad kista, belägen i ett lågt, platt stenröse, som är höljdt af ett gräs- eller ljungbeväxt matjordslager. De ligga i allmänhet ej på någon särdeles höjd, ej heller mycket nära vatten. Kistans öfverkanter hafva antingen varit skönjbara vid noggrant betraktande af röset i dess oskadade skick eller genast kommit i dagen efter ett stenlagers borttagande, och några fördjupningar eller håligheter i midten af röset hafva ej kunnat förekomma, då kistan nästan alltid varit fyld af packad sand eller jord. Åtminstone några af dessa grafvar hafva varit täckta med flata stenar. Kistans riktning är oftast N.—S.; längden vanligen omkring 12 fot, stundom större, ända till 22 fot (Rydaholmsgrafven). Palmgren har undersökt flere af dessa grafvar och i dem funnit flintdolkar, stenyxor o. dyl.; någon gång har han äfven funnit obrända ben, men vanligen hafva skeletten varit helt och hållet förtärda.[1]


    och LXXVIII; jfr Allvin, Östbo härad, sid. 119 o. 120. Allvin omtalar dessutom (sid. 108) en inom Vernamo socken i en jordhög belägen hällkista, som möjligen äfven hör till stenåldern.

  1. För närmare kännedom om dessa undersökningar kunna vi hänvisa till 9:de h. af denna tidskrift, sid. 245, samt till Palmgrens beskrifning på hällkistan vid Rydaholm, i Månadsbladet 1878, sid. 586 o. följ.