hafva sin härledning från det latinska mare, haf, ber jag få nämna, att i norra Sverige finnas ortnamn, som ändas på mar men äro belägna inuti landet. Derför torde denna förklaring alldeles förfalla.
Lagman Palme: I äldre skrifter skrefs icke namnet
Kalmar på samma sätt som nu, utan hade ändelsen -mare, och om
det måhända äfven inuti landet finnas ställen med dylik
ändelse, äro dessa belägna åtminstone vid sjö.
Landskamreraren Södermark: Försöken att tolka ändelsen
-mare såsom härledande sig från latinet äro efter min
öfvertygelse alldeles oriktiga. Äfven har man sökt härleda ordet
Kalmar från ett på Gotland förekommande ord kalm, som
betyder kummel, men, utom det att ordet icke förekommer här i
denna bemärkelse, är det svårt att här hitta på sådana höjder,
som gotlänningen betecknar med kalm. Jag vidhåller derför
den af mig lemnade förklaringen.
Amanuensen Eichhorn: Hvad först angår ändeisen mar, så
är det alldeles säkert, att denna stafvelse förekommer i ortnamn
utefter hela Sveriges kust, antingen i början eller slutet af
namnet och för att beteckna en orts läge vid hafsstranden. Jag
ber blott att få erinra om t. ex. Marstrand, som är en klippö
i hafvet, flere andra namn att förtiga. Det gamla ordet mar
betydde, enligt hvad sålunda synes, lågländ kuststräcka eller
hafstrakt och har sedan i landsmålen öfvergått till betydelse
kärr, mosse, myr. Det är i alla händelser ett urgammalt
germaniskt ord. Men vidare kan det väl blifva fråga om,
huruvida slutstafvelsen i ordet Kalmar har att göra med detta
gamla nordiska ord. Namnet har fordom, jag kan ej säga huru
länge sedan, men åtminstone på 1200-talet, skrifvits Kalmarne;
deraf bildades adjektivet calmarnensis, hvilket visar att n hörde
till ordet, ehuru det sedermera tappats bort, troligen till följd
af någon falsk analogi med andra namn. Möjligen hafva vi
att söka ordets upphof i det finska kalm, som lär betyda strand
utmed hafvet, något stenig eller klippig. Det kunde då vara
en pluralisform af detta ord och således heta kalmarne, d. v. s.
en stenbunden kuststräcka utmed hafvet. Emellertid är ordets
härledning ingalunda säker.
