Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/545

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
201
MÅNDAGEN DEN 23 AUGUSTI. SJETTE FRÅGAN.

Kongl. sekreteraren Gethe: Jag är visserligen icke rätte mannen att taga till ordet i denna fråga, ty dels saknar jag de nödiga språkliga insigterna, och dels besitter jag icke tillräckligt historiskt material; men då författaren till ”Kalmar slotts och stads historia” af sjukdom är hindrad att här närvara, anser jag att någon här bör uppträda till försvar för hvad han i denna fråga haft att förmäla. Jag tror att, om också åtskilligt i detta arbete tarfvar betydlig rättelse, och om det råkat komma i någon misskredit till följd af de bekanta Birka-funderingarna, är det dock icke skäl att alldeles kasta öfver bord allt, som der finnes anfördt om våra fornminnen. Författaren har egnat ett långt lif åt att studera förhållandena på platsen, och han har med mycket nit fullföljt sitt arbete. Angående härledningen af ordet Kalmar innehåller boken ett helt kapitel, och jag lemnar å sido, huruvida hans förklaring är riktig eller icke; men det synes som om den kan vara lika god som någon annan, och den har det stora företrädet, att den stöder sig på den här i orten vanliga dialekten. Käll, kall och kärr anser han vara samma ord, och mar, mör och myr äro det likaledes enligt hans åsigt. Deraf drages den slutsats, att Kalmar skulle vara nominativus pluralis af ett ord, som betydde kärrsjöarna. Detta anser han vinna ytterligare stöd deraf, att ordet under 1200- och 1300-talen skulle hafva skrifvits ”Kaupung Kalmarnir” samt ”Kalmarna Kaupung”. Förf. vill på grund af jordens skapnad häromkring draga den slutsats, att staden bygdes på ett näs, som sträckte sig fram mellan vattensamlingar på tre sidor. Vi veta, att ändelserna myr och mad ännu i dag förekomma här i trakten, och ordet mad för sig begagnas i vissa trakter af Småland för att beteckna en trakt, som längre eller kortare tid står under vatten.

Med detta har jag icke velat säga, att jag sjelf är öfvertygad om riktigheten af den framstälda åsigten, men jag har dock ansett, att den här borde af någon framställas.


Landskamreraren Södermark: Med afseende på den af några omfattade mening, att ordet Kalmar skulle hafva latinskt ursprung, ber jag att få göra en erinran, som icke synes mig sakna vigt, nämligen att, såvidt jag vet, romarne icke utöfvat något synnerligt inflytande på vårt lands språk. Vi hafva visserligen latinska ord i språket, men dessa hafva inkommit på