moderna tonsystem utgånget. Våra nordiska melodier äro det skönaste i den vägen, som någonsin frambragts. Endast dessa utgöra mer än tillräckligt bevis på, hvilken odling och bildning våra förfader innehade. Det är af många författare ådagalagdt, att dessa melodier från oss utfördes till främmande länder. Der våra förfäder gingo fram, hafva de lemnat melodier efter sig, alldeles som snigeln drager efter sig ett silfverhvitt band. Jag har spårat upp sådana melodier i många länder. Så t. ex. sjunges melodien: ”ack om vi hade go’ vänner en så” i Normandiet o. s. v.[1]. De senaste tidernas musiksnillen hafva icke åstadkommit några melodier jemförliga med våra folkvisor, ännu mindre hafva de öfverträffat dem. Äfven i Ryssland finnas spår af våra folkmelodier. Således hvar man träffar en sådan melodi, kan man veta, att nordiska män dragit fram.
Derefter höll professor G. Stephens ett föredrag om
Nyupptäckta märkliga runinskrifter.
Mötet öfvergick sedan till behandling af femte frågan:
Hvilka spår af hednisk gudatro och föreställning kunna ännu uppvisas hos södra Sveriges befolkning?
Landskamreraren Södermark: Någon erfarenhet till denna frågas besvarande har jag väl ej, om man icke får sträcka sina tankar så långt upp som till Uppland; men derifrån har jag ett minne, som jag kan omtala. I Svinngarns socken, omkring 3⁄4 mil söder om Enköping finnes en källa, som kallas trefaldighetskällan, dit folket ännu i dag vallfärdar på trefaldighetsafton för att bada sig eller åtminstone hemta vatten för att dermed bota sjukdom. En godsegare på Huseby fann dessa vallfärder besvärliga emedan hans åkrar dervid blefvo nedtrampade, och han vände sig till domstol för att få slut derpå. Dessutom fanns på samma ort en berghäll, som sköt upp betydligt ur marken, och på denna funnos så kallade offerskålar, bestående af runda
- ↑ I detta, såsom i liknande fall, torde man emellertid böra undersöka, huruvida en melodi, som träffas i t. ex. Norden och Normandie, kommit från Norden till Normandie i forna dagar, eller blifvit införd från Frankrike till oss på senare tid. Red.
