Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/549

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
205
TISDAGEN DEN 24 AUGUSTI. FEMTE FRÅGAN.

urhålkningar, en i midten samt sex eller sju i cirkel deromkring, såsom en munkpanna. I dessa offrade man ännu för tjugu år sedan penningar, knappnålar o. d.


Kongl. sekreteraren Gethe: När jag för några dagar sedan i Berga här i trakten efterfrågade fornlemningar, visade man mig till en s. k. offerkälla, som låg i en dalsänkning, och hvilkens vatten ännu i dag lärer begagnas för att bota vissa sjukdomar. På trefaldighetsafton går folket dit och dricker af vattnet samt kastar dit en penning eller annat föremål. Egaren har icke tillåtit, att de penningar, som i mängd ligga på källans botten, borttagits, utan strängeligen hållit vakt dervid.


Landtbrukaren Lundell: Då jag tillhör de djupa lederna af folket och är uppfostrad i dess tro och föreställningar, vill jag försöka lemna några upplysningar i denna fråga. Tron på tomtar är ännu allmän och flerstädes sättes ut mat åt tomten på julaftonen. Detta är naturligtvis ett slags offer. Äfven qvarlefver hos allmogen tron på Necken, hvilken i synnerhet visar sig vid sågar. Folket tror, att man ej får låta sågen gå hela natten, ty Strömkarlen skall passera förbi och skulle förstöra något i sågen, om den ginge hela natten. Jag har förgäfves sökt förmå sågare att hålla sågen i gång hela natten. Vid behandlingen af sjukdomar qvarlefver mycken vidskepelse, synnerligen besvärjelser och dylikt, som väl dock i sin nuvarande form förskrifver sig från den katolska medeltiden. Vidare offras åt vettar, när djur eller menniskor äro sjuka. Dessa offer bestå alltid i silfverpenningar. Stundom dragas kreatur genom fönster o. d. för att bota dem för vissa sjukdomar.


Kandidat Fürst: Under mitt vistande i Karlskrona skärgård har jag ofta hos befolkningen funnit talrika spår af vidskepelse. Så finnes ännu qvar tron på tomtar och vettar samt sjögastar, åt hvilka man offrar genom att kasta i hafvet en silfverslant eller något dylikt. På Sturkö, den största ön i skärgården, finnes en kyrka, som man med skäl kan kalla offerkyrka, ty ännu i dag händer det, att denna kyrka af obekanta händer får gåfvor i penningar, vanligtvis med någon

14