Doktor Montelius: Då jag sjelf icke är från södra Sverige, kan jag ej meddela några direkta upplysningar i frågan, men jag ber att genom en fråga få fästa uppmärksamheten på en omständighet, som bör vara af intresse. Denna fråga gäller, huruvida man ännu här i södra Sverige kan uppvisa bestämda spår af Tors dyrkan. Sedan jag begärde ordet, har direktör Södling på sätt och vis gifvit ett jakande svar på denna fråga genom att omtala torsdagsnattens betydelse vid vidskepliga kurer. Tor var, så vidt man af sagorna kan döma, den egentlige guden, till hvilken man under hednatiden vände sig för att få hjelp, och det torde vara derför, som hans dyrkan längst bibehållit sig. Torsdagen har ända till våra dagar spelat och spelar ännu en stor roll. I vissa trakter talas t. ex. om att på torsdagen ”hålla torshelg”. Ett mera bestämdt minne af hednisk gudatro kan man svårligen vänta sig. Denna helg visar sig deri, att allt arbete, som är förenadt med buller, afstannar på denna qväll. Märkvärdigt är att se, med hvilken seghet sådana föreställningar bibehålla sig. Det fall, som jag nu nämnde, har till våra dagar bibehållit sin hedniska drägt, men ännu oftare fortlefva dessa föreställningar och bruk så, att de iklädt sig kristen drägt, hvarigenom de undgått den förföljelse, som eljest från kristendomens sida skolat drabba dem.
Kandidat Fürst: Något bestämdt firande eller helighållande
af torsdagen har jag ej erfarit, men deremot har jag ofta hört,
att åtminstone i Bleking torsdagen har ett visst anseende, och
på den natten ser och hör man underliga ting. Tors namn är
i Bleking mycket bibehållet i person- och ortsnamn, t. ex.
Torsten, Torsö, Torsås m. fl. — Då jag sist hade ordet, glömde jag
att nämna en sak. Jag har med mig några s. k. vetteljus, som
jag fått i Bleking. Dessa anses mycket bra mot sjukdom.
Då en ung man somnat ute på fältet eller i närheten af en
mad, blir han ofta tagen af elfvor, och för att blifva botad
måste han då taga vetten till hjelp. Dessa s. k. ljus läggas då
i hans säng för att tjena som läkemedel. För många är sedan,
då jag såsom barn lekte på vinden till ett apotek, påträffade
jag i en låda en hel hop sådana ”ljus”. De användes
synnerligen i veterinärmedicinen och tillhandahöllos på apotek,
åtminstone på den tiden.
