Domprosten Warholm: De många exempel på hednisk föreställning, som blifvit anförda, höra väl alla till området af de föreställningar, hvilka så att säga lefva fredlig i samdrägt med folkets religiösa öfvertygelse. Åtminstone är väl icke meningen att förneka sin kristna tro med dessa ceremonier och dylikt, som man i hemlighet har för sig. Men hednisk föreställning uppträder äfven stundom i medveten motsats till kristendomen. För icke många år sedan grasserade i Vestergötland en qvinna, vilken föregaf sig kunna med hemliga konster bota sjuke. Som jag vill minnas, utförde hon sin konst på torsdagen. Till ordinationen hörde såsom absolut nödvändigt för kurens framgång, att patienten under tiden icke fick tala med någon prest, icke gå i kyrkan eller läsa Guds ord, ej heller taga nattvarden. Endast på dessa vilkor svarade hon för att kuren skulle lyckas.
Landtbrukaren Lundell: Såvidt jag vet, finnes icke bland
folket här i trakten något bestämdt spår af torsdyrkan. Detta
skulle väl åtminstone inskränka sig till skärtorsdagen, då
folket icke vill förrätta visst arbete. En annan sak är
föreställningen om mistelns underbara verkan. Drängarne söka gerna
få piskskaft deraf, och den användes äfven till slagruta för att
taga reda på dolda skatter. Majstången är måhända också en
qvarlefva från hednatiden, men säkert är, att vid detta såväl
som andra bruk är medvetandet om det hedniska deri alldeles
försvunnet.
Tredje frågan:
Hvilka upplysningar gifva de nu kända fynden om Kalmarbygdens betydelse och förbindelse med andra trakter under slutet af den förhistoriska tiden?
Lektor Wiberg: Förevarande fråga sammanhänger med många andra, och det är nödvändigt att gå tillbaka till frågan, huru de gamla burit sig åt med upptäckten af de nordiska länderna. Det är bekant, att de första, som från de klassiska folken kommo till Norden, voro utskickade af de grekiske köpmän, hvilka slagit sig ned vid Svarta hafvet. Grekerna började sin handel mot Norden från detta haf och anlade för sådant
