stor uppmärksamhet. Äfven från hednatidens senare århundraden har här i länet en mängd mynt anträffats, dels arabiska, hvilka kommit till oss genom den förbindelse med de arabiska länderna i Asien, som egde rum öfver Ryssland, dels tyska och anglosachsiska.
De öfver 20,000 i Sverige funna anglosachsiska mynt, som som vi nu känna, äro ett tillräckligt stort material, för att deras fördelning öfver landet kan gifva berättigad anledning till allehanda betraktelser. Man har ock vid studiet af denna fördelning med en viss förvåning iakttagit, att den största mängden af dessa mynt anträffats på Gotland och Öland samt på östra kusten af Sverige, under det att de äro sällsynta på vestkusten, hvilken dock är belägen närmare England. Häri ligger en antydan, att mynten icke blifvit nedlagda af dem, som hemfört dem, utan att de gått i landet en längre tid såsom bytesvara och slutligen stannat i de delar, som hade den största betydelsen för handeln. Gotland och Öland hade i nämnda afseende särdeles stor betydelse under slutet af vår hednatid, emedan vi då stodo i liflig samfärdsel med länderna österut, der vi äfven hade stamförvandter, som utvandrat från Sverige.
I detta afseende kan det ock vara af intresse att fästa uppmärksamheten på en fornsak, som förvaras i Nationalmuseum, nämligen en större ring af brons funnen vid Mörbylånga på Öland, hvilken ring lätteligen igenkännes såsom ett estländskt eller liffländskt arbete och sålunda är ett direkt vittnesbörd om förbindelsen mellan Öland och dessa länder.
Man öfvergick derefter till den fjerde frågan:
Hvilka äro de äldsta, till vår tid bevarade kyrkor i Småland och på Öland?
Kyrkoherden Lind: Källa kyrka torde vara bland de äldsta
på Öland. Den var under medeltiden helgad åt Sankt Olof,
hvars bild ännu ses i kyrkans altarskåp. Gärdslösa kyrka är
äfven mycket gammal. På fastlandet äro Hagby och Voxtorps
rundkyrkor kända såsom egande hög ålder, men ännu äldre
torde dock Drefs lilla kyrka vara.
