emellertid bibehålla sig i gunst äfven hos konung Johan, som vid underrättelsen om hans död, då redan andra, lugnare förhållanden begynt inträda, förklarade att han erfor den ”fasth ogärne”. Hvad angår den tyska snickarkolonien är alldeles visst, att någon del af densamma stannade på slottet, men också att flertalet flyttades till Upsala. Der uppdyker t. ex. 1565 Urban Schultz, som sedermera omtalas många år såsom snickare vid dervarande slotts inredning.
Efter denna kortfattade öfverblick, vid hvilken vi naturligtvis endast kunnat omtala det vigtigaste af hvad urkunderna gifva vid handen, komma vi till det tredje och förnämsta skedet af slottsbyggnaden, nämligen Johan III:s, som omfattar tiden från 1569 eller rättare 1571, epoken för Richters död, till Johan III:s. Den personlighet, som härunder ställer sig förgrunden i fråga om gestaltandet af slottets yttre och inre, är Johan sjelf. Han är utan tvifvel den ifrigaste byggherre, som sutit på Sveriges tron. Han ingrep både personligen och genom bref i de många och dyrbara arbeten, som under hans tid utfördes; han dref ständigt på sina byggmästare genom påminnelser, böner och hotelser; han inskaffade nya konstnärer, gjorde sjelf upp ritningar och var, med ett ord, en högst intresserad, men tillika mycket fordrande och orolig konstvän, som egde lika mycken smak som lust att befatta sig med alla hithörande angelägenheter. Hans i senare tid utgifna bref, rörande byggnads- och befästningsföretagen under hans tid, lemna fullgiltiga bevis för denna karakteristik, likasom de i alla enskildheter utfylla bilden. Johan vistades sjelf på slottet från sommaren 1571 till samma tid 1572, ifrigt sysselsatt med planer för dess förskönande och starkare befästande. Det var med anledning af Jacob Richters nyss förut timade frånfälle som Johan kom dit, och hans långa vistelse här blef ödesdiger för slottet. Hans beslut att fullfölja befästningarna och göra slottet till en praktfull konungabostad af högsta rang stadfästes, då han tog i betraktande dess afskilda belägenhet, dess vigt för landet som fästning, de ypperliga jagtmarker som funnos rundtom samt på Öland; och han skred snart nog till dess verkställande, genom att från Mecklenburg inkalla den skicklige byggkonstnären, Johan Baptista Pahr, som inkom på våren 1572 och genast fick fullmakt såsom öfverbyggmästare på
