Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/61

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
55
EN SVENSK HISTORISK RUN-BRAKTEAT.

mahomedanska segervinningarna. Den italienska, hvars fabrikation är egendomlig, sätter oss i stånd att följa den lombardiska myntningen, både konungarnes i norden och de mägtiga Benevento-hertigarnes i södern. Som jag anmärkte i mitt sista bref, tror jag att de aftryck jag sände eder (med undantag af två klasser) imiterades, nästan utan inblandning af galliska eller andra egendomligheter, efter mynt utgångna från det byzantinska mynthuset i Ravenna (Exarkens residens) eller utgifna af de lombardiska konungarne. De synas vara urtyperne till de flesta skandinaviska brakteater. Sannt är, att andra romerska typer från olika tider äfven efterbildades, men jag tror, att de barbariska elementerna i brakteaterna i allmänhet kunna spåras till dessa imitationer, som torde kunna benämnas baierska eller tyska.

”Hvad de civiliserade delarne af Europa och Afrika angår, uppfyllas af de mynt, jag nu omtalat, hela perioden emellan romerska myntens upphörande och framträdandet af de nationella typerna hos vestgoter och franker m. fl. Bland dem alla finnes icke ett enda run-mynt, ehuru min klassification i allmänhet omfattar hvarje latin-talande land vid det romerska rikets upplösning. Jag har varit något vidlyftig härom för att kunna meddela som fullt bevisadt, att den äldsta medeltidens utmärkande drag äro klara nog, om också alla detaljer ännu icke äro ifylda och till en del aldrig kunna blifva det. I allmänhet visa alla fakta, att inkräktarne aldrig präglade run-mynt i de latin-talande provinserna, och att källan för dessa run-bärande mynt måste sökas på sjelfva gränsen af — eller helt utanför — den romerska kulturen.

”Med undantag af de skandinaviska brakteaterna, innehålla de två klasser jag kallat A och B de enda mig bekanta imitationer med runinskrifter. Exemplaren i klassen B, som tyckas vara mycket senare än klassen A, äro i stil och arbete mycket olika de mynt som slogos i provinser, der latin talades vid romerska väldets slut.

”I afseende på förslaget att anvisa klassen B till burgunderna och staden Lyon, må jag invända, att de mynt som slogos i de syd-östra delarne af Gallien — romarnes första landvinningar bortom Alperna — äro ibland de allra bästa imitationer jag har samlat. Ofta äro de så lika de romerska och byzantinska