urtyperna, att man måste använda mycken tid och möda för att skilja dem; och detta har jag kunnat göra endast med tillhjelp af det oerhördt rika material, som British Museum eger. Burgunderne, som intagit dessa högt civiliserade provinser, voro de mildaste och minst ödeläggande af alla de inträngande stammarne. Deras hufvudtanke var visst att anses som rikets vasaller. Jag kan icke sätta något run-mynt eller bestämdt barbariskt mynt i sammanhang med de stycken, som utmärka burgundernas supremati i syd-östra Gallien. Olikheten skulle vara för stor.
”Äfven tror jag, att den nyare formen LIO för Lyon icke kunde finnas före den karlovingiska perioden, och jag skulle icke vänta att finna annat än latin — som förblef Frankrikes myntspråk ända till det 18:de århundradets slut — på mynt slagna i Lyon, der, om någonstädes, traditionerna i Galliens stora romerska mynthus måste blifvit bevarade.
”Det ifrågavarande British Museum tillhöriga myntets ålder ville jag gerna sätta till ungefär 550—560. Af de tre till arbetet liknande mynten i klassen B är den första en Justinus I [518] med en sidoblikande Victoria (en frånsida lånad från vestgoterne), den andra en Justinianus I [527] med den vanliga rättvända Victoria, och den tredje oläslig men med samma typ och imitation från samme kejsare.
”Dessa fyra mynt äro af ett prydligt och egendomligt arbete och mycket olika dem, som synas mig tillhöra de latintalande provinserna Gallien, Spanien, Italien och Afrika. De stycken som de mest likna, både i stil och behandling, äro de tidigaste engelska silfver-sceattas. Jag tror, att alla dessa, så väl som det motsvarande guldmynt, hvilket British Museum eger[1], präglades af nordiska höfdingar, som angrepo England; en förklaring, som synes passa, äfven hvad frånsidan angår! Denna, liksom så många af dem å sceattas, är en fritt behandlad kopia af en romersk typ. De mynt, som slogos i de latintalande länderna, äro mycket mera slafviskt efterhärmade. Jag tror, att bilden å det nyss nämnda guldmyntets frånsida är en modifikation antingen af det motiv ”två soldater”, som ses på
- ↑ Afbildadt af Stephens i ”Oldnorthern runic monuments” sid. 879, N:o 74; jfr sid. LXVIII.
