Constantin den stores mynt [år 306], eller af de två kejsare, som finnas å mynt slagna af Valentinianus och Valens [364][1].
”Jag kan icke räkna England bland de latin-talande provinserna under den senare perioden, ty det var endast till hälften latin-talande äfven under det romerska väldets mäktigaste period, och jag anser, att germaniseringen hade kraftfullt pågått allt sedan Septimius Severus’ tid [193]. Med andra ord, öfvergången måste hos oss i England varit mycket mera långsam än man vanligen antager. De äldre engelska sceattas hafva en egendomlig karakter; de senare äro nästan alla imiterade efter de samtidiga mynten i Frankrike, och ledsagas af några få guldmynt, alltför barbariska att tillhöra merovingerne. De merovingiska tremisses, huru rått de än äro utförda, hafva alltid läsliga inskrifter. På en del af dessa äldre engelska guldmynt är merovingernas hufvud ersatt genom efterbildning af någon gammal romersk typ. Jag eger ett exemplar med varginnan och tvillingarne, och ett annat med kejsaren som drager en fånge efter sig.
”Vårt mynt (fig. 2) är af renaste guld, utan minsta spår af silfver. Dess hufvudsakliga likhet med våra tidiga engelska sceattas består i det kungliga hufvudets raka profil. Att likheten icke är större kommer derutaf, att Englands sceatta var ett lokalt och nationelt mynt, under det att tremissis var af utländskt ursprung, och man begärde, att den skulle någorlunda likna ett romerskt eller byzantinskt original för att underlätta dess kurs som gångbart betalningsmedel på främmande handelsplatser. Med hänsyn till detta stycke, må dess ursprung bestämmas efter arbetssättet hellre än efter utseendet; och jag känner intet land, der man med större skäl kan anse det vara prägladt än England. Britannien måste varit jemförelsevis mera odladt än de andra länderna i vest-romerska rikets kontinentala provinser, och utan tvifvel bibehöll det allt igenom en viss liflig handelsförbindelse med Gallien. Jag ville derföre hänföra till England klasserna A och B, slagna efter galliska eller vestgotiska original. De andra klasserna äro yngre, kopierade från italo-byzantinska och lombardiska motiver i 6—7
- ↑ Frånsidans bild är tydligen en efterhärmning efter den som ses å
Libii Severi guldmynt; se t. ex. ”Svenska fornsaker” fig. 447.O. M—s.
