klingans midt en hög, rundad rygg; inga linier. [St. Hist. Mus. 1304: 1828, 25.]
90. Samma s:n. Å Sandby bys egor har man dessutom funnit:
a) Ett kort svärd med fäste af brons, afbildadt i en
tredjedel af verkliga storleken fig. 2 å pl. I i Nilssons Skandin.
Nordens urinvånare, Bronsåldern; spetsen sedan länge
afbruten. [St. Hist. Mus. 1304: 1828, 14.] — b) En ovanligt
lång spjutspets, närmast lik Sv. forns. 101 och prydd
med samma slags sirater, men icke mindre än 16,4 tum
lång. [St. Hist. Mus. 1304: 1828, 13.] — c) En liten tång
(pincett) med 3 små bucklor och fina zigsagsirater; formen
lik Sv. forns. 201. [St. Hist. Mus. 1304: 1828, 15.] —
d) Fyra större bitar af en knif. [St. Hist. Mus.
1304: 1828, 16.] — e) En liten hålcelt med ögla, lik Sv. forns.
146, men mera jemnbredd. [St. Hist. Mus. 1985: 1849, 5.]
a—d äro möjligen funna tillsammans; e är funnen på
annat ställe.
91. Samma s:n, Ekelunda. Vid stenbrytning. En hålcelt med
ögla, afbildad fig. 6 i två tredjedelar af verkliga storleken.
[St. Hist. Mus. 4378.]
92. Samma s:n, Ekelunda. Vid harfning å en åker. En
spjutspets, närmast lik Sv. forns. 176, men smalare. Holken i
forntiden sönderbruten; troligen intet nithål. [St. Hist.
Mus. 4432.]
93. Samma s:n. På olika, icke närmare uppgifna ställen. a)
Öfre delen af ett bredt bronssvärd, med smal, fyrkantig
tånge. På klingan en ganska hög, smal, rundad rygg och
å ömse sidor derom, men på ovanligt stort afstånd, en
nästan lika bred och hög rand. ”Funnet i en grafhög, jemte
en lansspets af jern”[1]. [St. Hist. Mus. 1304: 1838, 98.]
— b) En hålcelt med ögla, närmast lik Sv. forns. 146.
[St. Hist. Mus. 1304: 1841, 4.]
94. Stenåsa s:n, Slagerstad. Vid upprensning af en vattengraf
(1875). a) En liten dolkklinga utan tånge, med 2 nithål;
hög, rundad midtrygg och derutmed på hvar sida en smal,
upphöjd linie. — b) En spjutspets, närmast lik Sv. forns.
- ↑ Då inga närmare fyndomständigheter äro kända, har man ingen anledning antaga, att dessa båda saker verkligen hittats tillsammans.
