århundradena, och böra hänföras till Tyskland och Skandinavien. Den lilla brakteaten (”Old-n. run. mon.”, sid. 520, N:o 3[1], som Ni godhetsfullt tillsände mig, tillhör denna sista klass och liknar mycket en del af mina egna aftryck.
”Tror Ni, att man kan finna ÆNIWULU i England? Efter min teori kan jag icke förklara LIOC, och hvad ᛲ = S angår, så tror jag, att myntet utan tvifvel är en tremissis och icke en semissis. Jag har aldrig sett en enda gallisk imitation af semissis, och så mycket jag vet finnas inga andra semisses än några få, slagna af lombarderne i Italien”.
Min lärde vän fortsätter i ett bref af den 24 Maj 1868: ”Tusen tack för det sista intressanta brefvet och för de lyckade kopiorna af vårt run-mynt. Jag borde länge sedan hafva antagit Eder tolkning af frånsidan. Detta gör jag nu. Men jag har en naturlig fallenhet att öfverföra allt till Rom och intet till någon barbarisk källa. Litet mera eftertanka skulle lärt mig säga, icke att frånsidan är en fritt behandlad efterbildning efter en romersk typ, men ett skandinaviskt ämne så behandladt, att det har någon likhet med ett romerskt motiv. På en del af de tidiga engelska sceattas finna vi utan tvifvel alldeles originella typer, utan spår af något romerskt inflytande, under det att andra hafva en större eller mindre likhet med de romerska myntens frånsidor, till följd af den naturliga benägenheten för att behålla något af urtypens karakter. Ni hade rätt i att påminna om den forn-nordiska ed-gången, och jag är Eder mycket förbunden för Eder förklaring af den intressanta framställningen å myntets frånsida, liksom för hela Eder brefvexling. Den har lärt mig mycket med hänsyn till uppställningen af mina icke-latinska barbariska imitationer, som nu är vida redigare än förut”.
Sålunda, på helt och hållet praktiska och numismatiska grunder, och såsom resultat af den mest omfattande jemförelse med mynt från olika tider och länder, som nu är möjlig, har denna berömda kännare bevisat:
1. Att folkvandringens barbarer aldrig präglade mynt med runinskrifter i de länder, der de grundlade sina ”riken”.
- ↑ Grefve de Salis kallar med rätta detta stycke en brakteat, ty det är slaget endast på en sida; med hvad storlek och kommiserad tvp angår, är det ett mynt.
