riksföreståndaren hr Svante Nilsson, som hade förlorat sin första fru Iliana. Under sin fästmöstid skref hon de två följande brefven.
1.
Min ödmjukliga trogna hjertans kärlighet Eder värdighet nu och alltid kärligen försänd med Gud. Allra käraste gode vän, denna drängen kom hit till Örebro till mig söndagen näst efter sankte Eriks dag och var jag ganska svårligen fruktande, att han skulle hafva någon annan hastelig tidende än han hade, och när jag såg, att han hade bref från Per Månsson gjorde jag det på Eder tröst att jag bröt brefven och såg dem öfver. Är det som han säger, då undrar mig storligen, att herr electus[1] icke har sändt Er bud derom, och säger han, att den unge konungen ligger i Kalmar sund med svår makt och den gamle konungen skulle ligga i Avaskär med svår makt på sin sida[2]. Allra käraste gode vän, derföre är det ganska rådligt, att I icke gifven Er till Finland eller sänden bort för mycket af folket, om i sanning så är som ryktet går, så att hr electus och den landsänden måtte med hast få undsättning, såsom I viljen hafva den landsänden förvarad till. Men fullkomligen är det min tro, att Per Månsson icke sett Kalmar stad sedan I voren der nere. Sade ock drängen för mig, att bönderne icke ville göra någon undsättning annat än med det vilkor, att de skola gå man ur huset och slå hvar hofman [= frälseman] ihjäl som de finna. Men de som föra sådana rykten bland bönderne, borde derföre hafva stora straff, och drista bönderne i den måttan, så göra de icke väl mot Sveriges rike. Allra käraste gode vän, I skullen ock snarligen få min skrifvelse med Vallen (?) om alla ärenden, men löpa några skepp ut förr än han kommer fram, glömmen då icke det hermelin och de utskurna bogar, som I talen om. Här med befallande Er värdighet åt den allsmäktige Guden och den helga trefaldigheten. Skrifvet på Örebro söndagen näst efter sankt Eriks dag anno etc. 1500. Mätta Ivarsdotter.
Vi se, att fru Mätta tog en liflig del i tidens politik. Detsamma finna vi af följande bref, som är skrifvet under väntan
