på brölloppet och den kost, d. v. s. gästabud, som skulle beledsaga detta. Brefvet är af sådant innehåll, att vi af detsamma kunna bilda oss en föreställning om brefskrifvarinnans personlighet.
2.
Min ödmjukliga trogna hjertans kärlighet till Er värdighet nu och alltid kärligen försänd med Gud. Allra käraste gode vän, jag tackar Er ganska gerna för Er skrifvelse, som jag fick med Peter och så med Sven Skåning, och för Era sändningar, som I mig sänden, hvilket jag kärligen vill förskylla med Er, när Gud vill, att den dag kommer, då mig bör sådant göra. Käre, gode vän, jag har fått Era fyra skrifvelser sedan vi skildes, lydande så, att jag skulle gifva mig till vägs till Arboga och sedan till Stockholm, hvilket jag också har gjort och rättat mig efter Er skrifvelse och efter våra ord, som vi hade tillhopa, då vi åtskildes. Käre, gode vän, nu kan jag det väl märka, att I hafven fått annat råd till, att den kost, som I hafven aktat att göra, ej blir på den dag som sagdt var, hvilket jag ger mig tillfreds med och sätter det till Er sjelf att göra det när Er tyckes. Som jag lät Er förstå den tid vi skildes åt, att jag ville icke till Stockholm förr än Gud fogar den tiden kommer, derföre hoppas mig, käre gode vän, att I icke begären, att jag kommer dit förr. Alla de ärenden jag har der kunna väl beställas mig förutan och kan det väl ske, att de äro der, som mig kunna umbära. Käre, gode vän, hustru Birgitta, Anders Pederssons, var här hos mig och böd sig till, att både hon och hennes käre husbonde vilja vara Er till vilja och tjenst hvar I viljen dem hafva. Hade det så varit, käre gode vän, att I haden aktat göra den kost nu i denna sommar, då hade det varit nyttigt på Er sida och gagneligt, att den goda qvinnan hustru Birgitta hade varit hos Er en månad eller två tillförene och sett an Ert gagn, förty det kan ske, att den goda qvinna, som der är, har föga förstånd till hur sådan kost skall hållas. Vore ock Anders Pedersson Er ganska nyttig der på den tid, eftersom Er värdighet väl vet, att han varit hos herrar och förstar i alla sina dagar och hos den gamla drottningen[1], der han lärt mången skön kost hålla, och menar jag att,
- ↑ Drottning Kristina, konung Hans’ gemål.
