utom Er värdighet, skall någon icke finnas i detta land, som är hans öfverman i all förståndighet i den måtta att stå en kost före. Käre, gode vän, lät ock hustru Birgitta nog förstå, att fru Ingeborg, hr Ivar Grens, och hustru Katarina i Granhammar ville gerna komma till Er, när de få Er skrifvelse, och vore det ganska nyttigt, att de goda qvinnor vore hos Er, när den tiden kommer. Käre, gode vän, som I rörden i Er skrifvelse, att fru Ingeborg[1] och I ären komna till tals tillhopa, då vore det ganska nyttigt, att I icke villen förglömma den dom, som k. Hans och rikets råd Er tillsade på hr Sten Sture, och veta Ert eget gagn och Era kära barns, ty I hafven det nu i makt, om I viljen det icke förtiga. Käre, gode vän, det är icke nyttigt, att Ert gods skall längre stå till pant, det är rådligt, att I tagen der intet snack eller förhalning för, att I veten Er väl förvarad deruti. Käre, gode vän, tänken ock på k. Hans’ ord, som han sade då I haden bud till honom, att han skulle hjelpa Er, hvad han gaf Er för svar på den tid. Käre, gode vän, tagen Er ock till vara för den onyttiga kost I hållen med de ryttare, då I kunnen väl sjelf tänka, att det är intet som snarare kan förderfva en herre och ett helt konungarike än att hålla onyttig kost och täring. Käre, gode vän, tagen mig icke till misstyckes, att jag skrifver här så djerft om detta, Gud skall känna, att jag gör det i en god akt. Käre, gode vän, jag såge det nödigt, att det skulle gå efter våra ovänners ord och spådom. Käre, gode vän, som I rörden i Er skrifvelse, att jag skulle strax gifva mig till Arboga, hvilket jag ingalunda gör förr än jag får en annan skrifvelse och bud, som jag kan mig yttermera efter rätta. Härmed befallande Er värdighet åt den allsmäktige Gud och sankt Erik konung. Hasteligen på Örebro sankt Johannes dag anno domini 1504. Mätta Ivarsdotter.
P. S. Allra käraste, gode vän, som I mig ock tillskrifven, att det är kommet i dag och frid, Gud allsmäktig hafve lof att det så är. Der äro så många, som skada hafva fått i denna ofrid, Gud gifve, att vi måtte få något gagn igen. Allra käraste, gode vän, bad ock jungfru Katarina mig, att jag skulle bjuda Er till, att hon måtte komma hem till sitt igen, hvad råd der kunde finnas till. Käre, gode vän, vore det så, att I icke kunnen
- ↑ Fru Ingeborg Åkesdotter, hr Sten Stures enka.
