göra Ert bröllopp i sommar, då både jag gerna om lof, att jag måtte följa henne dit och se om den del jag och mitt barn äro till akters. Som jag har ock hört, att I viljen till Finland, derföre är mig litet gagn eller glädje att vara här efter Er. Är det så att så sker, då våndar jag ej hvart jag far, men Gud unne mig alltid att spörja goda tidender om Er. Käre, gode vän, bjuden mig ett ändtligt svar igen på jungfru Katarinas vägnar och bjuden henne sjelf till derom, förty hon vill ingalunda följa mig till Stockholm. Allra käraste, gode vän, från det första jag kände Er och intill nu, då visste jag aldrig mindre stad eller stund, hvar jag skulle finna Er. Käraste gode vän, hvad tiden har varit mig ganska lång, sedan jag skildes från Er i Arboga, och huru svårliga I låter Er längta till Stockholm ifrån mig, och huru lång den herredag har varit. Vi hafva fått tidender om den herredag i Danmark har stått och i Tyskland, men inga vissa tidender hafva vi fått af den herredag i Stockholm har stått. Gud gifve, käre, gode vän, att de råda så, att det gör väl på Er sida, så att detta höfvidsmannadöme måtte varda Er utan all skada. Allra käraste, gode vän, låten mig snarligen få vissa tidender och skrifvelser af Er, hvarefter jag skall reda mig, och om jag icke skall finna Er i denna sommar, förty han är alldeles förliden den fagraste tid af honom; ehvem han har varit till glädje, det känner Gud, att han har icke varit mig till glädje. Allra käraste, gode vän, hafven då ömkan öfver mitt fattiga hjerta, som icke kan hugslas i ro utan der I ären, och aldrig hade jag trott, att min eländighet och bedröfvelse skulle varit så stor, som han nu är. Gud tröste mig mitt elände.
P. S. Allra käraste, gode vän, jag ber Er värdighet vilja veta min perlstickares bästa om de penningar, som fru Ingeborg skall gifva till de ryttare, att han icke blir till akters för den skuld, att han är hos mig. Sätten der en kår till, som bär hans del upp till hans bästa etc.
Brölloppet hölls emellertid sommaren 1504. Från brefskrifvarinnans nya frutid äro de följande brefven.
3.
Min hjertans kärliga helsning nu och alltid tillförene sänd kärligen med vår Herre. Förunnen mig, allra käraste herre, hvad tidender I hafven fått eller hvad I, allra käraste hjerta,
