jumfrur helsa Er med många goda nätter. Skrifvet på Stockholm torsdagen näst efter sankt Anders dag under mitt insegel anno domini 1507. Mätta Ivarsdotter.
Det följande brefvet är af uteslutande enskild natur.
5.
Husfrulig kärlig helsning alltid tillförene sänd ödmjukligen med vår Herre. Allrakäraste hjerta, värdens veta, att jag blef sjuk i lördags af den färska strömming vi åto och det sig icke vedergick förr än jag hit kom, dock hoppas jag att mig intet blifver till skada, och har jag doktorn här hos mig, så länge Gud fogar att jag bättra får. Käre herre, jag ville hafva farit hädan i går, hade det icke varit, att jag väntade efter Axel och Kristina, de akta sig hit fram i dag, när de draga till sin gård Edeby. Käraste hjerta, jag hade gerna skrifvit Er ädelhet till i går med hr Arvid, men dä hade jag ingen som skrifva kunde, kapellanen var i byn — — — — —[1]
De sista orden förklara, huruledes fru Mätta, ehuru född danska, kunde skrifva rent svenska bref: hon dikterade för en svensk skrifvare, eftersom hon sjelf icke var mäktig den ädla skrifkonsten.
6.
Husfrulig kärlig helsa tillförene ideligen sänd kärligen med vår Herre. Veten, allra käraste hjertans gode vän, att Alexander Arendsson sände hit till mig det lybska sändebudet och Keel skrifvare med honom, att han skulle framdeles följa honom dit ned till Er ädelhet, hvilket jag icke ville, att Keel skulle dit ner fara, det hade icke gagnat Er eller mig att han skulle varit så länge från skrifvarestugan. Då skickade jag en annan till att följa honom. Der stå många återstoder, som icke äro utkomna både af jern och annat. Käraste herre, har jag Er ädelhet inga synnerliga tidender att bjuda, utom här går ett rykte, att hr Åke har aktat sig till Uppsala för att göra sin pilgrimsresa till helge doktor Erik. Hörde jag ock inga tidender af erkebiskopen, om han skulle vara hemkommen eller ej. Allra käraste hjertans vän, skynden Er hit upp igen det snaraste I kunnen.
- ↑ Brefvet är söndrigt, hvadan man af slutet ej får någon tydlig mening.
