Jag vet icke hvad de stämpla häruppe, medan Ert herradöme är der nere. Men visste jag den stund och tid, att Er ädelhet hade icke varit så länge från mig som I nu varit hafven — — Snarligen af Ulfåsa tisdagen före påskdagen under mitt segnet. Mätta Ivarsdotter.
P. S. Allra käraste hjerta, hade jag haft så stor längtan efter vår Herre, som jag haft efter Er i denna fasta, då hade jag annat den [antingen?] varit hos honom eller han hos mig. Men Gud förbjude, att I skolen dväljas här länge nere efter påsken. Käre herre, varen förtänkte hvad väg svennerna skola draga här upp igen. I Närike är ingen gästning, utan kungsgästningen i Kumla härad och Viby socken.[1]
7.
Min hjertans kärliga helsa sänd tillförene kärligen med vår Herre. Veten, allra käraste hjerta, att när I varen affarne i går, då kom den svett på mig, att Gud måtte sig förbarma, så att lakanen voro som de voro dragna ur en sjö. Dock hoppas jag till Gud, att den sot fick en omvändelse, att hon skulle ej ha så mycken makt som förr, och beder jag Er, allra käraste hjerta, att I hafven ingen sorg för mig, det blifver alltsammans godt näst Guds hjelp. Käre herre och hjertans vän, tyckes mig vara råd, att I sänden en förnumpstig sven till Tierp igen och helst den som infödd är, förty de lida der ingen utländsk fogde efter denna dag. Kära hjerta, vill jag yttermera bjuda Er till med Severin hvad jag nu ej kan komma ihog. Jag vore så gerna hos Er, allra käraste vän, om jag kunde, det Gud känner, den jag Er ädelhet befaller i lyckosamt regimente till evig tid. Hasteligen af Vesterås feria tertia post andree apostoli [i början af december] under mitt signet anno etc. Mätta Ivarsdotter.
8.
Husfrulig kärlig helsa nu och alltid sänd med vår Herre. Allrakäraste herre, värdens veta, som I mig tillskrifven med Er
- ↑ Utanskriften å detta, likaledes söndriga, bref lyder: Ärlig och välbördig man, stränge riddare hr Svante Nilsson, rikets föreståndare och min allra käraste gode vän.
