2. Att deremot de nordmän, som eröfrade England från dess romerskt-brittiska befolkning, verkligen slogo run-mynt.
3. Att dessa nordmän i England också hade karakteristiska och till en del med runinskrifter försedda guldmynt som betalningsmedel i deras handel med länderna på andra sidan hafvet.
4. Att alla dessa forntida run-mynt, af hvilken metall som helst, genom sina typer och sitt arbetssätt, visa sig vara af engelskt ursprung.
På dessa och alla andra grunder torde det stå fast, att den föreliggande triens är slagen i England.
Grefve De Salis godkänner min läsning, men kan icke hjelpa mig med hänsyn till LIOC eller CLIO.
Sedan ofvanstående nederskrefs, har ett nytt häfte af
”Numismatic Chronicle” (London, 1869) utkommit, innehållande M:r
Haigh’s värdefulla afhandling om forn-engelska mynt. N:o 1 af
de guldmynt med runor, som han här genomgår[1], är det i
British Museum förvarade, som jag förut omtalat och som har N:r 1
på Haigh’s planche. M:r Haigh säger härom: ”Fördomen emot
sjelfva tanken på anglo-saxiska guldmynt, som herskade under
Numismatic Chronicle’s äldre tider, har längesedan måst vika till
följd af hopade fakta. Jag har aldrig kunnat taga del i denna
fördom”. Derefter erkänner han, att motivet på frånsidan är
rent barbariskt, icke klassisk imitation, men läser inskriften
annorledes än jag. Han säger att med runan ᚴ (K) menades
ᚠ och på detta viset skaffar han sig ordet ANIWULUFU
som höfdingens namn. De romerska bokstäfverna läser han
som CLIO, och anser detta ord liktydigt med det forn-engelska
GLIW, vis, klok. På frånsidan behandlar han alla märken som
bokstäfver, och får härigenom ordet HENAESI, som han anser
stå för HENAGISI och vara detsamma som HENGEST,
namnet på den store krigare, hvilken intog Kent i första hälften af
5:te årh. — I allt detta kan jag icke följa med. Men jag
anför med nöje hans välgrundade anmärkning: ”I listorna på
- ↑ Hufvudinnehallet häraf upprepas af M:r Haigh sid. 175 i hans afhandling ”Notes in illustration of the Runic monuments of Kent”, införd i ”Archæologia Cantiana”, 8:de delen, som utkom år 1872.
