förfäderna af de stormän, som herskade öfver saxarnes och anglernes olika riken i 6:te och följande århundraden, hafva våra krönikeskrifvare alldeles icke bevarat namnen på alla, som togo del i den väldiga kampen, och som grundlade större eller mindre konungadömen”.
Det är nu Febr. 1871, och vi kunna ändtligen bättre förstå
de latinska bokstäfverna på detta dyrbara stycke. Den utmärkte
fornforskaren, min hjelpsamme vän arkivarien C. F. Herbst har
gjort mig uppmärksam på det sist utkomna häftet af ”Revue
de la Numismatique Belge”, N:o 4 (5:e série, tome 2), som
utgafs mot slutet af 1870. Sid. 495 häri gifver oss en artikel
af R. Chalon, ”Pièces rares ou inédites. Seizième article”. N:o
XIII af dessa korta beskrifningar, sid. 507, är:
”Åts. Bröstbild, profil, till höger; hufvudet bär en krans eller kunglig fläta: + CORNILIO.
”Fråns. Tvenne stående personer; de hålla hvarandra i hand, och i den andra handen hålla de ett obestämdt föremål: + LENE—SM.
”Af guld 1,32 grammes. Kabinettet i Leyden.
”Öglan visar, att den burits som amulett eller prydnad. Hvilken är den plats som menas med det bestämda ordet CORNILIO? Kanhända var det Corneillan, Cornelianum, en stad två liens från Aire i södra Frankrike. Skall myntmästarens namn läsas TENE—S M(onetarius) eller LENE—S? Begge dessa namn äro lika obekanta i den lista som M. Cartier har författat”.
Här slutar M. Chalon. Jag bifogar (fig. 3) en kopia af sjelfva triens stycket, fotoxylograferad af Rosenstand efter figuren i Revue, Pl. X, N:o 13.
Som vi se, hafva de två fig. 2 och 3 afbildade guldmynten ungefär samma vigt och samma typ; på många sätt upplysa de äfven hvarandra. Men Leyden-exemplaret är yngre, en något rå efterhärmning af myntet i British Museum, och har utelemnat alla runorna.
Det är numera klart, att det enes CLIO är en förkortning af det andras CORNILIO. Men om detta ord är mans- eller plats-namn, och, i senare fallet, hvilken stad menas, kunna vi
