icke veta. Jag är böjd att anse ordet vara ett mansnamn, liksom på så många andra dylika pjeser.
En jemförelse visar, att TENAES är myntarens namn, eller, som det stafvas på Leyden-exemplaret, TENES M(onetarius). Men i det fallet står TENAES eller TENES i nominativ. Ett sådant ord lyder rätt främmande och är ännu aldrig funnet i någon annan inskrift. Visserligen är det möjligt, att ett sådant namn (med utljud i —S) kunda tänkas, men troligt är det icke.
I ordlistan (”Word-row”) uti mina ”Old n. run. monum.”, sid. 951, har jag uppvisat det på mycket gamla mynt i England och Skandinavien förekommande bruket af ett väl bekant nordiskt ord MOT eller MOTI, i betydelsen stamp, stämpel, penning, mynt, mynt-hus. Jag har der samlat många exempel från inskrifter med runor och romerska bokstäfver både af formeln:
N. N. EGER MOT DENNA
och äfven af formeln:
N. N’s MOT.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 67 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf. Bildtext: Fig. 3. Guldmynt. 1⁄1. |
I en del af dessa inskrifter
utelemnas verbet (EGER, som
underförstås), eller nomen (MOT, som
underförstås). En sådan legend på ett mynt
som HEGENREDES ON DEORABY
må visst nog betyda HEGENRED’S
MOT I DERBY. Följaktligen tager jag
TENAES (eller TENES) här som ett mansnamn i genitiv, och
M att stå för MOT. Detta gifver oss:
TENAES M(ot)
TEN’S (= DÆNE’S eller DAN’S) MOT (myntverk).
Myntmästaren TENÆ arbetar för hvem som beställer och betalar; CORNILIO kan då vara ANWULFS förnämsta fiskala embetsman. Men allt detta — om det icke godkännes — förringar icke myntets värde och betydelse i allmänhet.
Det är med djup rörelse jag tillägger, att grefve de Salis
har lemnat oss. Denna högt begåfvade lärde, denne
skarpsinnige myntkännare, denne ädla och ädelmodiga personlighet har
