åsigter hafva derom uttalats. Det är sedan mer än 200 år tillbaka, som dessa hällristningar varit föremål för undersökning; man har nämligen en afbildning af en bland de största och vackraste i Bohuslän utförd redan på 1620-talet. Den framstälda frågan måste emellertid på fornforskningens nuvarande ståndpunkt anses liktydig med denna: till hvilken af de tre arkeologiska perioderna böra dessa hällristningar hänföras? Men i denna form har frågan naturligtvis icke kunnat uppstå förr än tillvaron af dessa tre perioder blifvit uppvisad. Den uppstod dock kort derefter, och såsom alla torde hafva sig bekant, var det egentligen genom Holmbergs mot slutet af 1840-talet utkomna arbete »Skandinaviens hällristningar», som frågan vann allmännare uppmärksamhet. Han hänförde hällristningarna till jernålderns senare del, den egentliga ”vikingatiden”. Granskar man nu de skäl, på hvilka han stödde denna åsigt, så måste man erkänna, att dessa skäl vid den tid och under de förutsättningar hans arbete utfördes, hade mycket för sig, men vi måste ock komma ihåg att, sedan Holmberg utgaf detta sitt verk, hafva många och vigtiga upplysningar vunnits rörande våra äldsta tider, och mycket af det, som då ansågs kunna begagnas såsom säkra förutsättningar för vidare undersökningar, har sedermera visat sig böra i vigtiga delar ändras. Då således förutsättningarna ej längre äro de samma, kan man också lätt tänka sig, att resultaten böra blifva olika. Detta har också inträffat; genom den senare tidens trägna arbeten på det arkeologiska området har man kommit till ett resultat, som väsentligt skiljer sig från Holmbergs. Jag vill dock för Holmbergs och rättvisans skull tillägga, att många af de slutledningar som Holmberg begagnat, och som ledt honom till den åsigten, att hällristningarna höra till jernåldern, begagnas ännu i dag, men leda oss nu till den afvikande öfvertygelse, som jag strax skall omnämna. Det är således i viss mån ej Holmbergs fel att han framstält en åsigt, som vi måste anse vara oriktig. — En forskare, som före Holmberg egnat hällristningarna särskild uppmärksamhet, var professor Brunius i Lund. Hans länge förberedda arbete om dessa fornminnen utkom dock först efter Holmbergs och framstälde äfven en helt annan åsigt än dennes. Brunii påstående är nämligen i korthet, att hällristningarna äro äldre än jernåldern; hufvudmassan af dem tillhör stenåldern och en del förskrifver sig från bronsåldern. Ett bland
