och hållet inhuggna, då deremot från jernåldern icke finnas några dylika helt och hållet inhuggna figurer, utan endast konturteckningar.
De af rektor Bruzelius omtalade, nyligen upptäckta hällristningarna i Skåne äro af utomordentligt stor betydelse och intresse, och de af honom aftecknade yxorna äro af en särdeles karakteristisk form. Jag tror dock ej, att de föreställa yxor med skafthål, utan att dermed afses s. k. skaftcelter, hvilka förekomma i icke ringa antal från bronsåldern af samma karakteristiska form. Dessa yxliknande figurer, som rektor Bruzelius beskrifvit, äro af så mycket större intresse, som man också i andra länder anträffat dylika figurer; jag vill endast påminna om de yxor, som äro inhuggna å stenarne i några grafvar uti Bretagne m. fl. ställen i Frankrike. Hvad beträffar de omtalade ”fotsulorna” och ”sandalerna”, torde det förtjena nämnas, att de äro ytterst allmänna på Sveriges hällristningar och äfven förekomma i andra länder t. ex. Amerika, der man ser afbildningar icke blott af menniskofötter utan äfven af djurspår, hvilka senare äro så karakteristiskt återgifna, att man kan afgöra, hvilket djurslag de tillhöra. Således finnes äfven i det afseendet märkliga jemförelsepunkter med andra länder.
Jag ber att få tillägga några skäl för den åsigt om våra hällristningars ålder, hvilkens riktighet jag nyss sökte bevisa, eller att flertalet af dessa fornlemningar tillhöra bronsåldern och en mindre del möjligen stenåldern. Att man i andra trakter under stenåldern inhuggit figurer i fasta hällar eller på grafvarnes stenväggar är bekant, och jag anser det icke omöjligt att något dylikt äfven kan komma att uppvisas för Norden. Redan torde vi kunna bevisa, att Sveriges hällristningar tillhöra både den äldre och den yngre delen af bronsåldern. På bronsknifvar tecknade fartyg, som likna hällristningarnas, utgöra nämligen bevis för att en del af dessa tillhöra den yngre bronsåldern, emedan knifvarna härstamma från denna tid. Man vet visserligen icke hvad som påträffades i Kiviksgrafven, då den förstördes för 100 år sedan, men konstruktionen af denna graf är så karakteristisk, att den endast kan hänföras till början af bronsåldern eller slutet af stenåldern, och ser man på figurerna, som äro inhuggna på väggarna, så kan man icke annat än instämma i professor Nilssons påstående, att detta monument tillhör början af bronsåldern. Bland
