Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/81

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
75
MÅNDAGEN DEN 14 JUNI. FÖRSTA FRÅGAN.

kringvridning. Det förekommer äfven från veda-religionens äldre tider, så långt tillbaka som 3,000 år före Kristi födelse; det genomgår hela orienten och den grekiska verlden, och det begagnas ännu. Jag har sett sanskrit-böcker, der det förekommer i slutet och betyder slut, utmärkande en lyckönskan eller tacksägelse för arbetets fullbordan. Man kan således ej använda detta tecken såsom grund för någon tidsbestämning, ty det förekommer inom alla tider från 3,000 år före Kr. och till närvarande stund.

Doktor Montelius: Jag ber om ursäkt att jag, i trots af den siste talarens yttrande, håller på min förut uttalade åsigt. De omständigheter som han påpekat, voro mig visserligen förut väl kända, men vi skola komma i håg, att här endast är fråga om förhållandena i Sverige. Jag tror, att det är en fullt logisk slutledning, om man säger: »i Sverige finnes ett visst symboliskt tecken, hjulet, endast på hällristningarna och åtskilliga fornsaker från bronsåldern, och ett annat, hakkorset, endast på föremål från jernåldern; alltså följer deraf, att hällristningarna icke höra till jernåldern eller den tid, under hvilken hakkorset förekommer». Det är fullkomligt riktigt, såsom föregående talare framhöll, att både hjulet och hakkorset utom Sverige förekomma på monumenter från vidt skilda tider, och jag kan såsom bevis derför ytterligare nämna, att hakkorset är inristadt äfven på bronsålderssaker, anträffade af Schliemann vid hans gräfningar i Troas; men för bedömandet af den nu föreliggande frågan måste vi hålla oss till svenska förhållanden. Om vi finna dessa sådana jag nyss anfört, så är jag äfven öfvertygad om, att den deraf dragna slutsatsen är riktig.

Rektor Bruzelius: Jag får endast tillägga, att jag delar d:r Montelii åsigt, att hjulformen kan både beteckna vagnar och sköldar och vara af symbolisk betydelse. Huru den i hvarje fall skall tolkas, beror af den ställning den har till de omgifvande föremålen. Är en häst tecknad framför figuren, så betecknar den en vagn; sitter den på armen af en man, så är den en sköld; men står den ensam, så kan den hafva en symbolisk betydelse. Liknande är förhållandet med många andra dylika figurer, så att de kunna hafva en betydelse på ett ställe och