en annan på ett annat; exempel härpå finna vi bland annat uti hieroglyferna.
Friherre Kurck: För min del ber jag få nämna, att jag icke tror, att hakkorset kan anses hafva någon slags kronologisk betydelse för någon af våra åldrar. Det har, såsom redan är nämndt, en ofantligt hög ålder. En annan åsigt om dess betydelse är, att det föreställer de två trästycken, som gnedos mot hvarandra för att framkalla eld, hvilket var det äldsta antändningssättet. Det förekommer äfven i Roms katakomber, och går så långt in i vår tid, att det t. ex. är tecknadt i en mig tillhörig jordebok från 1400-talet. Jag tror deremot icke, att det har den ringaste betydelse för bestämmandet af vår bronsålder, som det enkla korset omgifvet af en ring har.
Herr H. Werner: Om åldern af Bohusläns och det öfriga Sveriges hällristningar äro flera meningar gängse: somliga hänföra dem till stenåldern, andra till bronsåldern och ännu andra till jernåldern; men att döma af de här uthängda ritningarna tillhöra de otvifvelaktigt bronsåldern. Vi höra dock komma i håg, att hällristandet fortsattes både under den äldre och den yngre jernåldern; och, hvad som icke torde vara så allmänt bekant, äfven från den äldre kristna tiden finnas hällristningar — jag afser dock icke härmed runstenarne. Vid Sika i Upland finnes nämligen en hällristning, som föreställer en kyrka, på hvars gafvel ett kors är afbildadt. Flere personer synas sysselsatta att ringa i kyrkans klocka; kring kanten af denna ristning hafva stått numera utplånade runor. Häraf se vi, att hällristningar förekomma så långt fram i tiden, som från kristendomens äldre dagar. — Besynnerligt nog finner man på dessa bohuslänska hällristningar inga andra af de under bronsåldern vanliga ornamenten än ringarne och hjulen, så att kanske till slut Holmberg får rätt, då han hänförde dem till jernåldern. För att man nu må kunna utröna, hvilken af dessa hypoteser och gissningar är den rätta, borde man väl, der de lokala förhållandena det medgifva, anställa gräfningar nedanför ristningarna för att med ledning af de fynd, som der kunna göras, bestämma deras ålder. Det är väl nämligen antagligt, att det folk, som ristat dessa taflor, under sitt arbete
