Andra frågan:
Hvilket sammanhang kunna de å våra hällristningar afbildade fartygen, i afseende på formen, anses ega med dem som i forntiden begagnades af de vid Medelhafvet boende folken?
Då herr professor Nilsson önskade, att de i mötet deltagande skulle få tillfälle att, innan denna fråga föredrogs, taga kännedom om en af honom såsom svar derpå författad uppsats, hvilken nu till de närvarande utdelades[1], så beslöts att uppskjuta behandlingen häraf till onsdagen.
Mötet beslöt derefter att öfvergå till den nionde frågan:
Huru bör man gå till väga för att noggrant uppteckna hvad som ännu återstår af folkmusik, folklekar och folkdansar i vårt land? Hvilken plan bör för detta ändamål följas?
Amanuensen Eichhorn: Ehuru det ej sker utan stor tvekan, ber jag att få yttra några ord i denna fråga, emedan jag, åtminstone såsom dilettant, någon tid sysselsatt mig med våra folkliga traditioner; jag ber dock att få på förhand nämna, att jag icke är musiker ex professo och således ej kan gifva annat än allmänna antydningar i denna sak. Vi hafva visserligen redan i vår litteratur ett ganska stort förråd af uppteckningar uti här ifrågavarande syftning; vi hafva uppteckningar af folkmusik, icke blott folkvisans utan äfven af instrumentalmusik, vi hafva uppteckningar af folklekar och dansar både i Arwidssons samling och i andra skrifter från äldre och nyare tid. Frågan är således icke, att sådant samlande bör ega rum, utan den gäller, huru man dervid bör gå till väga, för att samlandet skall kunna anses vara noggrant. Det synes mig, att döma från min dilettant-ståndpunkt, som om i detta afseende åtskilligt skulle återstå att önska beträffande de uppteckningar, som hittills äro gjorda. — Så vidt jag kan fatta, och såsom jag äfven hört af andra, hafva de som upptecknat vår folkmusik uteslutande utgått från den lärda musikens ståndpunkt, d. v. s. de hafva tagit för gifvet, att folktonen i allmänhet följde samma lagar och vore tillkommen efter ungefär samma norm som den
- ↑ Uppsatsen är införd i början af detta häfte (sid. 1—29).
