Sida:Svenska industriens män.djvu/102

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


GUSTAF HOLDO STRÅLE.

Man har anmärkt, att de kraftigaste åtgärder från styrelsens sida, till upphjelpande af Sveriges fabriker och näringar, hafva återkommit med regelbundna mellanskof af vid pass hundra år; nämligen första gången under Gustaf den förste på 1520-, andra gången under Gustaf den andre Adolf på 1620- och tredje gången vid begynnelsen af den s. k. Frihetstiden på 1720-talet.

Bland anläggningar, som datera sin uppkomst från sistnämda, i svenska industriens historia vigtiga, tidskifte, räknas, jemte många andra, Rörstrands porslinsfabrik vid Stockholm.

Att gifva en historik öfver denna fabriks öden och utvecklingsarbete kan så mycket mindre här komma i fråga, som vi redan på annat ställe[1] lemnat en ganska fullständig framställning i detta ämne. Endast det må anmärkas, att Rörstrands närvarande fulländning sammanfaller med verksamheten hos den man, hvars bild vi nu i några korta drag teckna.

Gustaf Holdo Stråle, son af justitierådet och kommendören af k. nordstjerneorden Nils Vilhelm Stråle och hans fru Regina Lovisa Lagerhjelm, föddes i Stockholm den 25 juni 1826. — Efter i Upsala idkade akademiska studier och aflagda lärdomsprof beträdde han 1847 embetsmannabanan, såsom extra-ordinarie kanslist i justitie-revisionen, men lemnade den efter sex år för alltid, för att vid fadrens död 1853 öfvertaga ledningen och förvaltningen af Rörstrands porslinsverk. Fabriken och egendomen, i hvilken justitierådet Stråle ingått som delegare 1832, samlade sig genom inköp af meddelegares lotter allt mera i hans hand, så att den slutligen 1847 tillhörde honom ensam och vid Stråles frånfälle 1853 ostyckad öfvergick till hans arfvingar.

Samma år, som sonen trädde i spetsen för fabrikens förvaltning, hade förbudet mot införsel af utländsk tryckt fajans upphört, hvadan den unge styresmannen redan vid första steget inom sin nya verkningskrets, så att säga, inkastades på konkurrensens vädjebana.

Detta, som kanske skulle förlamat mångens kraft, blef för honom endast en sporre till begynnande ansträngningar. I förening med ett skickligt tekniskt biträde, grep han genast verket an och på den tid af något mer än tjugu år Stråle ledt fabrikens angelägenheter, har Rörstrands porslinsbruk blifvit helt enkelt en ny skapelse.

Genom tidsenliga maskiner, ugnar och arbetssätt hafva tillverkningarna vunnit en hög grad af fulländning och med detsamma en efterfrågan och spridning, så att Rörstrand nu kan mäta sig med de förnämligare porslinsverken i Europa. Det redliga arbetets frukter hafva ej heller nteblifvit. Fabrikatets tillverkningsbelopp, som, då Stråle emottog Rörstrand, belöpte sig till 250,000 riksdaler, har sedan dess mer än femdubblats och uppgick i fjol (1874) till omkring 1,400,000 kronor.

Detta, den materiela sidan af saken!

Men äfven i en annan och högre riktning — i den fosterländska odlingens intresse, — har Stråles industriela verksamhet icke varit utan betydelse, genom Rörstrands fabriks berömliga

  1. Sveriges industriela Etablissementer 1:a ser. sid. 19 och följ.