Sida:Svenska industriens män.djvu/54

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


ALEXANDER KEILLER.

År 1825 d. v. s. på en tid, då industrien i vårt land, i jemförelse med hvad den var i andra länder, ännu kunde sägas ligga i sin linda, kom skotten Alexander Keiller, då ännu blott tjugoett år gammal, för första gången till Sverige, dertill närmast föranledd af de affärer med trävaror, som hans fader, timmerhandlare och skeppsredare i Skottland, hade med handelshus i Göteborg. Keiller, hvars håg och studier redan länge legat åt det tekniska hållet, ingick med en i Göteborg bosatt landsman William Gibson — grundläggaren af den aktade handelsfirman William Gibson & Söner och sedermera Keillers svåger — ett aftal att å den Gibson tillhörige egendomen »Sågen» invid Göteborg anlägga en segelduksfabrik.

Efter återkomsten från Skottland året derpå företog Keiller denna anläggning och ingick bolag med Gibson under firma Gibson & Keiller. Fabriken utvecklade sig hastigt. Efter det till en början spinning så väl som väfning verkstälts för hand, förhyrdes 1828 den s. k. slussen i Göteborg, der nu maskinspinning af lin och hampa infördes. Fyra år derefter inköptes Jonsereds säteri, beläget omkring 1+12 mil från Göteborg, och der Keiller nu anlade ett fullständigt segelduksväfveri jemte hamp- och linspinneri, äfvensom mekanisk verkstad och gjuteri. Han hade vid denna anläggning mångsidiga hinder och svårigheter att öfvervinna, men hans kraft och duglighet voro dem alla vuxna. Så lyckades han uppfostra skickliga och punktliga arbetare, och besegra allehanda naturhinder, som stälde sig i vägen för genomförandet af anläggningens plan. Dertill hörde bland annat en kanalbyggnad för tillgodogörandet af vattenkraften från sjön Aspen — ett arbete, som Keiller med jemförelsevis ringa kostnader utförde på ett sätt, som framkallat de mest kompetente domares beundran och erkännande, att här ett litet mästerstycke af ingeniörskonst blifvit utfördt.

Efter tretton års förlopp (1839) upplöstes firman Gibson & Keiller, då den sistnämnde lemnade all befattning med Jonsereds fabrik, för att, öfvertygad som han var, att skulle industrien i Göteborg och dess omnejd kunna uppdrifvas, måste början göras med en mekanisk verkstad och gjuteri, egna sina krafter åt anläggningen af en sådan. År 1841 företogs densamma, i det på en af de forna vallarna kring Göteborg, S:t Eriks bastion kallad, sjelfva hufvudbyggnaden, af 340 fots längd och rymmande tillika gjuteri, uppfördes. Verkstaden måste, för att hafva någon utsigt att bära sig, åtaga sig de flesta till det mekaniska området hörande arbeten. Kort efter det etablissementet blifvit färdigt fick det tillfälle visa, hvad det kunde åstadkomma, då det till Rosenlunds af Keiller anlagda, storartade spinneri levererade sitt första arbete — en ångmaskin om 80 hästars kraft, som ännu drifver nämnda spinneri. Beställningar började nu ingå, afsedda för fabriksanläggningar, som till stor del på grund af Keillers raska föredöme, kommo till stånd. I Norrköping förvärfvade sig Keiller en god vän i den framstående industriidkaren och menniskovännen John Swartz, erhöll för dennes fabriker flera beställningar och genom hans medverkan tillstånd att i Norrköping anlägga ett gasverk för stadens behof. Denna anläggning blef färdig år 1851 och var utförd efter Keillers plan under ledning af en ung man vid namn Anderson,