Emot trovärdigheten af dessa uppgifter, båda inhemska och af tillräcklig ålder, torde väl knappast någon skälig invändning kunna göras, i synnerhet som ett betydande stöd lemnas dem genom det ojäfviga beviset för en Svensk bibels tillvaro på Birgittas tid. Konung Magnus Eriksson hade nemligen en sådan på 1340-talet, enligt Magnus Niclissons inventarium och redogörelse för den Kongl. fateburen.[1] Orden i sjelfva pergament-urkunden, förvarad i Riks-Arkivet, lyda: ”Jtem vnum groſſum librum biblie in ſwenico” (sc. assignavi).
Alldeles osökt följer här den tanken, att denna ”stora bibel-bok på Svenska,” var en, i hög grad lämplig, gåfva af Birgitta till hennes frände konungen; åtminstone skall man gå utom det sannolikas gräns, för att vilja anse densamma såsom innehållande en annan öfversättning än den Birgittinska.
Om således den gamla sägnens trovärdighet får antagas vara styrkt, och den Birgittinska bibel-tolkningen satt utom tvifvel, följer närmast den frågan: ”Hvad har då blifvit af denna öfversättning? Är hon förlorad?” — Vi tro det icke. Enligt alla sannolikhets-grunder, ty positiva bevis finnas ej, bestod densamma just af den i detta band meddelade tolkning och utläggning af de fem
- ↑ Se Nova Acta Societatis Scientiarum Upsaliensis, VIII s. 321—326; Diplomatarium Norvegicum, III s. 178—180 (af hvad anledning här läses sweuico, för swenico, är obekant); Svenskt Diplomatarium, IV s. 709—712. Årtalet är i de två första antaget vara 1340; men detta är icke så säkert, ty sedan M° ccc° xl° är utskrifvet fattas ett hörn af pergamentet, der ett enhets-tal möjligen, och troligen, varit tillagdt.
på Upsala Bibliothek. Den har öfverskriften ”Jncipit vita Beate Brigite metrice conscripta;” upptager 16 blad, signerade M xiiij—N ix. Det anförda stället finnes på bladet M xvij, frånsidan.
