afskrifvit den andre, enär det omöjligen kan visas att vi båda hafva afskrifvit våra siffror ur en tredje äldre skrift. Jag misunnar visserligen icke Nordström äran af dessa uträkningar, hvilka jag så mycket mindre utgifvit som tillförlitliga, som jag tvärtom uttryckligen anmärkt att ”jämförelsen ytterst hvilar på en hypothes, som ej kan gälla för mer än hvad den är”; men jag vill för ingen del framdeles, då möjligtvis en af de anförda skrifterna utkommit i en ny upplaga, blifva ansedd för att vara den, som på sådant sätt i tysthet afskrifvit en annan författare, hvilken jag sedan skulle hafva beskyllt för plagiat.
I Ch. Naumanns Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, 9:de årg. 1872 s. 76 o. f. samt 11:te årg. 1874 s. 161 o. f., 737 o. f., läsas, under titlen: Bidrag till en ordbok öfver landskapslagarne, försök till uttydning af åtskilliga i några af lagarne förekommande ord, hvilkas egentliga betydelse antingen blifvit i glossarierna tillkännagifvet att jag ej kunnat förklara, eller ”bidragens” anonyme författare funnit sig bättre än jag inse. Då jag måste beklaga att jag ej kunnat göra mig något gagn af den så välvilligt erbudna hjälpen, eller dela författarens öfvertygelse om öfverlägsenheten af hans insigter i dessa ämnen, men det hade varit ändamålslöst att ingå i en utförlig vederläggning af alla dessa 15 försök, har jag dock ansett mig böra här meddela en förteckning på de i ”Bidragen” upptagna orden, och i största korthet uppgifva hufvudinehållet af de såsom riktiga framställda tydningarne, med bifogande af några anmärkningar; endast angående två af dessa försök har jag funnit skäl att meddela utförligare ytranden i Bihanget under orden kiolsvarf och Þangbrækka. I 9:de årgången af nämnda tidskrift förekomma följande ord: Aftökis fæ; detta är enligt förf:ns öfvertygelse ”både en alldeles riktig och en uttrycksfull benämning af föremålet för det skifte eller köp, som ingendera kontrahenten vill vidkännas”, men antages också kunna vara skriffel för arftökis fæ, hvilket äfven skulle betyda något som här vore passande; vid dessa uppenbart oriktiga tydningar är icke nödigt att uppehålla sig. — Athavi; detta ”är tydligen åthäfva”; ja, detta är visserligen så tydligt, att det icke behöft anmärkas; men lika tydligt är det att bemärkelsen af det nu brukliga ordet åthäfva icke passar på anf. st. i VGL.; det hade också kunnat anmärkas t. ex. att ordet til namn, som i gloss. vid VGL. öfversättes med ”titel, värdighet”, ”tydligen” är samma ord som det nu brukliga lika lydande ordet, ”hvilket är någon ting helt annat” än titel, värdighet. — Biti alla bæni; bæni skall ej vara annat än bani, och biti en hund som biter, hvilket skall bestyrkas däraf, att i ÖGL. Vaþ. 2: pr. talas om det fall att hunder biter man til bana. — Dyrni, som förekommer i förbindelsen d. ok fæstiband, skall vara ett adj. ”betydande: som hör till dörren”; till detta skall äfven ordet band höra, och ”dyrniband är tydligen dörrkarm”. — Fænita; här antages ”med temlig säkerhet” att fænitte bör vara fornitte, fornytte eller fornötte. — I 11:te årg. finner man följande ord: Garþsliþ, som i VGL. och ÖGL. icke skall betyda gårdsport, utan ”gårdsled, = gårdsgrind”; i VML. däremot (än i alla de öfriga lagarne) skall i garþsliþi betyda i ”ett inom gårdshägnaden beläget lider”; högst orimligt, då här lika tydligt som i de öfriga lagarne där ordet förekommer, talas om det ställe, genom hvilket man utifrån kommer in i gården, eller
