Den här sidan har inte korrekturlästs
265
Harf — Hava.
...
Hasl, f. hassel. ÖG.* U.* SM.* VM. II. B. 14: 4; ME. B. 17: 4; Chr. B. 18: 3. Jfr. Hæsle.
Hasla, f. (Isl. =) hasselstång, hasselkäpp. sætia i (n. iorþ) -lu, n. såsom tecken till förbud, ÖG.* jfr. VG. I. J. 20; II. J. 45. föra in l. flytia (n. säd) undan -lu, ɔ: från stället, där hasselstången blifvit nedsatt, s. st.
Hasskaper, se Hæskaper.
Hastighet, f. hastighet, öfverilning. Sk.*
Hastoger, adj. hastig (brått och -gt) modh, Chr.*
Hasæti (hassæti, assæti, a sættære), m. (af har och sitia; Isl. háseti; N. haasete, haaseter, båtsman, matros) eg. en som sitter vid årtullen; roddare; så förklaras d. o. äfven af Thorlacius, anf. st. (se Flat) s. 213. U.* SM.* VM. II. M. 25: 4; H. Kg. 9: 2. och not. 60. Jfr. NGL. I. 98, 99, 180 &c.
...
